Midsommar

Börjar med att GRATULERA Jennie & Patrik till deras nya lilla tös som kom till världen dagen innan midsommarafton!!! Längtar tills jag får snusa på henne, har varit fruktansvärt bebissjuk sista dagarna...

Jaha då var årets kortaste natt avverkad. Vi hamnade i Uppland på våra kompisars landställe och där fick vi oss ett traditionellt midsommarfirande med dans kring stången på hembygdsgården, sill & nubbe och bocciaspel där undertecknad gick vinnande ur striden :D

Hundarna har haft fullt upp med att delta i gudbarnens stundom hårda och intensiva lekar. Men jag passade på att lägga ett spår till Rusis när vi ändå var på ny mark. Spåret var ca 600 meter, 4 apporter och det fick ligga en dryg timme. Hade gjort en blindtarm och en spets, men jag tror hon tyckte det var ganska lättspårat för hon var yvigare än hon varit på länge... Eftersom vi ska vara med i spårgruppen på lägret vecka 29 så MÅSTE hon ha fått några spår innan om det ska kännas meningsfullt att åka. Så nu är planen att hon ska få MINST tre spår i veckan tills vi åker ner. Det innebär att vi hinner med 9-10 spår innan, och det är ju inte särskilt mycket men bättre än inget ;)

Hoppas ni har haft en skön helg! Avslutar med att säga lycka till! till Annelie, jag håller tummarna för att det ska gå bra!!! På återseende...

Moa-blogg

Bara Moababbel i kväll... Igår 16 juni fyllde Moa 1 år! Jag kan inte förstå att det här året har gått så fort, har roat mig ikväll att titta på bilder från när hon var nyfödd och det är några saker som slår mig. Bland annat så var vi precis lika fjolliga som alla andra nyblivna föräldrar och tyckte att visst, nyfödda är inte granna att titta på, MEN vårt barn är minsann fantastiskt vackert! Det var hon inte, hon var precis lika tillknölad som alla andra som pressats ut ur ett litet hål :)

I lördags hade vi kalas för henne och vi själva tyckte det var lyckat, har ju liksom aldrig haft nått barnkalas tidigare... Och Mois fick superfina presenter av alla som kom dit och uppvaktade. Men det som är trist med att ha kalas är att man inte hinner umgås så mycket som man skulle vilja, det kändes som om jag kokade kaffe mer än halva tiden. Vill härmed framföra TACK till er som var där och TACK för de fina presenterna!!!

Idag var det dags för ettårs-kontroll och vaccination (precis som för hundarna*ler*) på bvc, och Moa följer sin kurva utomordentligt bra. (givetvis) Här kommer lite Moa-fakta för er som är intresserade. Hon vägde 3760 gram och var 53 cm lång när hon föddes, idag är hon 79 cm lång och väger 11680 gram. Hon kunde sitta själv när hon var fem månader, första tanden kom på 7 månaders dagen och idag har hon åtta gaddar. Hon tränade att ta sig upp i krypställning från sittande och tillbaka till sittande i mer än en och en halv månad innan hon började krypa den 6 mars, alltså nästan 9 månader gammal. Nu när hon är 1 år så går hon utmed möbler och när vi håller hennes händer, men hon har än så länge inga planer på att stå utan stöd (hon har prövat ett par gånger) eller att försöka ta några steg, hon klarar av att ta sig ner från säng och soffa på egen hand och en av favoritsysselsättningen är att klättra upp och ner för våra tre steg i verandatrappan... Hon gillar att retas med hundarna vid matbordet och låtsas ge dem mat men tar alltid det goda själv, hihihi. Hon säger mamma pappa titta och där och en massa obegripligt småbarnsbabbel, som nene nana daaa brrrrrrr och så vidare. Hon är oftast snäll och ganska glad även om hon inte är världens solstråle, men det gör ju också att man själv blir desto gladare när hon är på gott humör (säkert ett genialiskt drag från hennes sida) Hon är matglad liksom samtliga övriga i det här huset två- som fyrbenta, och hon äter i stort sett allt som serveras, på topplistan finns jordgubbar, vindruvor och clementiner. I lördags på kalaset fick hon för första gången nått annat än vatten att dricka och den kraftigt utspädda färskpressade äpplejuicen var en riktig hit!

Här kommer några bilder på ettåringen, och längst ner några på den lilla lilla nyfödda Moan
//Linda

Ettåringen

Moa busar med sin "gudsyster" Emelie

Moa är med och bygger ikeamöbler


6 månader gammal glad unge


Alldeles ny

Ett dygn gammal och väldigt arg

Bildblogg

Har ju varit nere hos Lena i nästan två veckor och donat med valparna. Har också använt kameran ovanligt flitigt så jag tänkte att ni får själva se vad vi bland annat pysslat med. Kort sagt blommor och lek :D Värmen gjorde att den hundaktivitet som bedrevs var simning simning simning och återigen simning. Rusa är precis lika badglad som sin pappa, hon hoppar och slänger sig från både klippor och bryggor. Men jag ska plocka upp vår lydnadsträning igen nästa vecka, när livet lugnat ner sig lite.

För den här veckan ängnas åt att förbereda för Moas 1-årsdag. Det känns helt obegripligt att det redan har gått ett år sedan hon föddes. Jag minns den dagen som om den vore igår, lukter, känslor, allt, finns här inne väl bevarat... Trodde väl aldrig att jag, som varit fullständigt ointresserad och anti barn skulle bli så upptagen av den upplevelsen. Att föda barn är utan tvekan det häftigaste jag har gjort i mitt liv. Och om det nu inte vore så att de små liven kräver en rätt stor insats av en skulle jag GÄRNA skaffa fler, om inte bara för att få komma tillbaka till den där bubblan vi var i de första veckorna. Den känslan saknar jag! Men just nu finns trots allt inga aktuella planer på nått syskon, Moa räcker gott och väl till för att hålla sina föräldrar sysselsatta.

Nu till bilderna. Först är en bildserie på Rusa och lilla Tindra som inte blir hämtad av sin nya matte förrens nästa vecka, Rusa vill ha en egen valp!!!

" Nu har jag dig!"


"Här fanns ju en finfin kamptrasa, haha!"



"När ska den lossna?"
"Nä, jag får försöka få bort en bit i den här ändan istället..."



"Skulle väl knappast tro det unge!"
"Tindra, valpen från hell"
Båda kämparna har fallit


Och ni som bara är hundintresserade kan skippa resten, för jag har fått blomnojja...