Dalarna t/r

Ojojoj, imorgon SKA jag sova lääääänge. Snälla, håll tummarna för att Moa är av samma åsikt. Idag var det uppstigning 03.30(!) är man klok eller är man klok? Nåja, den arla timmen hedrades på grund av dagens elitspår i Borlänge. Vi åkte hemifrån tjugo över fyra och då säger GPS:en att vi ska vara framme 07.22, gaah(!) det går ju inte för samlingen är 06.45...!!! Johan hade dock en tung högerfot så vi var framme redan fem i halv sju.

Väl på plats lyckades jag lotta till mig spiken vilket innebar att vi skulle börja med spåren. Efter platsliggning var det avfärd till spåren, och när vi kommer fram till mitt spår gör jag mig och Kastor klar för påsläpp. Men då får jag reda på att "nääe vi måste vänta till halv nio innan du får släppa på, för spårläggarna var tvungna att vänta med att lägga spåren tills det hade ljusnat" Daha, varför i helskotta skulle det då vara samling kvart i sju???? Bara för att man alltid brukar ha samling så dags, eller? Ärligt talat, här måste det till en skärpning av klubbarna, vi hade ju kunnat sova minst en timme till...

Spåret då? Jo vi kom iväg åt rätt håll, men Kastor spårade konstigt de första 4-500 metrarna. Tror att han blev störd/intresserad av älgdoft för till slut blev jag arg och frågade vad fasen han pysslade med, och väste några väl valda ord om pension och indragen kalvsylta (vilken låg i min ficka för att delas ut vid slutapporten). Okej, svarar Lasse och skärper sig, han hade troligen full koll på spåret men passade på att förlusta sig med den goooda älglukten också. På grund av okoncentrationen i början kom vi i mål med två tappade pinnar, fasen också. Åkte tillbaka till klubben, för lydnaden.

Hade med mig en PIGG, GLAD och OKONCENTRERAD Lasse in på planen. Fria följet kändes skapligt, inkallningen likaså men jag var tvungen att dubbelkommendera läggandet. Framåtsändandet började kalasbra, fiiint ut och slog av bra och när han passerat vinklar han 90 grader vänster? Eejh lägg av FRAMÅT!! jahaja sa Lasse och rätar upp sig. Ibland kan man ju fråga sig vad de håller på med.... Krypet gick ok, skall apporteringar och hoppet bra. Programmet avslutades sedvanligt med stegen, som var ashal, så när Kastor ska ner tvekar han och halkar till sist ner. När han blev stående uppe på stegen och tvekar för att gå ner blev jag så paff, för det har aldrig hänt förut, att jag säger "kom igen" och tillägger sedan "kryp"(???) var fick jag det ifrån? Det hade ju varit betydligt mer normalt att säga typ "här" eller "fot" eller rent av "hopp" varför i hel--te klämmer jag i med "kryp"? Nåväl, nu tror jag inte att det var därför Kastor trillade ner, men man kan ju undra.

Vi fick i varje fall ihop 240 på lydnaden trots nollan på stegen, inte kanon men hyffsat för att vara oss i varje fall. Dagen avslutades med uppletandet, och även här var Kastor PIGG och GLAD och han gjorde ett riktigt, riktigt bra uppletande tyvärr missade vi ett föremål men vi fick maxbetyget 8.

När jag kom ner från uppletandet hade snälla Moa ledsnat på att vara tävlingsmaskot i regnet så vi bestämde oss för att åka hem innan prisutdelningen. Kanske lite grisigt, men Mois väl och ve går i första hand och det kändes inte så lockande att sitta och vänta på protokollet medans 13 hundar gjorde sitt uppletande... Så vi var faktiskt hemma redan när klockan var halv fyra. Skönt!

Nu har jag bestämt mig för att jag inte tänker åka långtbortistan för att tävla Kastor. Jag satsar ju inte längre på att prestera något när vi är ute, utan jag tävlar honom bara för att jag tycker det är kul att just tävla. Så till våren kommer jag bara att anmäla honom till klubbar max 10 mil bort. I sinom tid ska ju Rusis få ta över som tävlingsvovve och tills dess, dvs under hennes utbildning, så får Kastor hänga med/ställa upp för en tävlingskåt matte.

Ska jag summera dagen så räcker det egentligen med att säga - schysst hund! Kastor är kanske inte den Där tävlingshunden med stort T, men han gör faktiskt så gott han kan (och vill) och han ställer upp och jobbar på riktigt bra med tanke på den minimala träningsdos han får. Med mer kvalificerad träning hade han nog kunnat prestera MYCKET MYCKET mer, men min motivation tryter till detta projekt. Jag vill satsa helhjärtat på Rusas träning nu och då får Kastor (tyvärr) stå tillbaka.

Puss på dig Lasse Latmask - me like!

Moa

Ni som bara vill läsa om hunderiet får hoppa över det här inlägget för det kommer bara att handla om goa Moa.

Ikväll har hon för första gången vänt sig från mage till rygg. Tjoho duktig bebis. Hon är 3 månader och 1 vecka gammal, förra veckan vägde hon 6455 stadiga gram och var 62,5 cm lång. Den lilla nyfödda minibebisen är nu ett minne blott, men vi har istället fått en glad rolig krabat som svarar och kommunicerar. Att vara mamma är så mycket roligare än vad jag nånsin hade kunnat tänka mig innan. Det krävs inte särskilt mycket av henne för att man ska le och bli glad ända rakt in hjärtat. Märkligt märkligt vad den här lilla människan kan påverka en. Det är svårt att fatta eftersom jag aldrig har längtat efter barn innan Moa var ett faktum.

Förra veckan fick vi vår nya videokamera och samma kväll som vi hade hämtat den stod hon i mitt knä och jag gör pruttljud och rätt var det är börjar ungen att skratta med ljud, hur gulligt som helst, hon har ju flinat och lett länge men skratta på riktigt var det nu premiär för. Jag tjoade till Johan att han skulle hämta kameran och filma henne och vi lyckades faktiskt dokumentera den fantastiska begivelse :)

Den vanliga kameran nyttjas flitigt och den senaste tidens Moa-alster återhittas här i vårt webalbum...

//Linda

Hallingeberg t/r

Idag är det roligt att vara Dartmatte och Kogaråsare :)

Jennie & Orca är numer ett elitekipage efter uppflyttning ur högrespår idag i Flen. HURRA!!! Samma tävling vanns av ett annat jätteduktigt Kogaråsekipage Donald & Mikko. I Västervik var det Gun & Otiz som visade upp sig, de tävlade lägrespår och blev trots tre tappade pinnar på spåret uppflyttade till högre. GRATTIS GRATTIS GRATTIS till er allihop!!! Passar också på att gratulera Anna & Isse som var i Fagersta igår och tävlade högre. De vann och blev också uppflyttade till eliten. Kul!

I fredags åkte familjen Frisk-Mattsson ner till Småland för att Pensionat Kogaråsen hade frestat med kräftskiva. Och vilken kräftskiva, den gick inte av för hackor. Löksoppa som entré därefter dukades det fram krabbor, räkor och framförallt Willes hemfiskade kräftor. MUMS!!! Jag blev proppmätt...

Moa verkar klara skaldjursfrossan utan större besvär, kanske lite röda prickar på ena kinden. Skönt, för nog funderar man över det man äter nu när hon får i sig av allt det jag får i mig. Efter operationen i måndags sa narkosdoktorn att jag bara behövde pumpa ur och slänga första omgången och sedan skulle det vara lugnt att Moa fick amma igen. Hej o hå, vi gick och la oss runt nio på måndagkvällen vilket är mycket tidigare än vad vi brukar och Mois sov till tolv på tisdagen med två små matstunder. Så jag tror nog allt att hon fick i sig av de läkemedel jag hade fått, för även om hon är världens snällaste bebis så tycker jag inte att hon brukar sova riktigt så länge.

Igår tränade jag, Lena och Kerstin lydnad på Gamleby bk. Kastor fick köra frittfölj och inkallning och sedan fritt följ och inkallning. Jag ska försöka länka ihop de momenten så Kastor tänker att inkallningen är belöning för fria följet. Vi får väl se om det kan fungera... Rusis det lilla hjärtat fick börja med fotträning, det går bättre och bättre. Därefter utskick till gruppen som flyttar, hon är faktiskt jätteduktig på att hitta mitten på gruppen trots att den flyttar. Sedan visade vi upp vårt saktagående, här är hon hur söt som helst för hon smyger fram mot en boll som jag håller. Nu ska jag försöka få henne att göra likadant mot utlagd boll, men än så länge är smygandet kopplat till mig. Hennes pass avslutades med hopp ut till target, vilket gick bra.

Idag började vi med att åka till Gamleby bk för att Lena skulle debutera lydnadseliten med Milla. Det gick sådär, de moment som är klara ser jättefina ut, men den nya rutan med konskick och dirigeringsapporteringen är inte färdigtränade, se det blev idag till två nollor. Men det dröjer nog inte allt för länge innan Milla har två championattitlar.... Efter Gamleby bk stod Västerviks bk på tur, Gun & Otiz var ju där och tävlade lägrespår, så vi åkte dit och tittade på deras lydnad. Jättekul var det att få se dem in action, när den tävlingen var avslutad passade vi på att träna lite. Även idag var Rusa duktig, jag gjorde i stort sett samma saker som igår. Hon är såååå rolig att träna med.

Innan vi åkte hem bjöds vi på rökta abborrar som Johan & Wille hade dragit upp under lördagen. Det är verkligen supersupergott!

Den här veckans träning har jag tänkt lägga på att få fjong på Kastors lydnad inför helgens tävling i Borlänge. Det är ju en bit att åka och det är ju alltid roligare att tävla när man känner sig väl förberedd, och i synnerhet när man åker långt...

Ber om ursäkt för att dagens bloginlägg är lite svamligt, men jag är skittrött så nu ska jag sova!!!

Godnatt...

Hemma igen

Igår var det dags för min galloperation. Jag var på KS vid 6.50 och vid halv åtta åkte jag ner till centraloperation, fick en nål och dropp. Framåt halv nio blev jag inkörd på opsalen, där fick jag flytta över till operationsbordet och blev uppkopplad med en massa sladdar och slangar - EKG, blodtryck, saturation etc etc. Operationsskötaren Pelle hälsar, liksom narkossköterskan Shela, och till sist kom en gullig narkosdoktor som hette Matilda. Först fick jag Fentanyl (högpotent morfinpreparat) intravenöst, blev skönt svajjig och gungig, därefter fick jag andas syrgas i en mask samtidigt som de sprutade propofol. Jag låg och tittade på en skruv i taket och tänkte - jaha, nu ska man tydligen somna... men jag är ju fortfarande vaken, måste bara blunda lite..............................

Vaknar upp av att jag hör folk prata runt omkring mig, nån ruskar mig och säger att jag ska flytta över till sängen. Men det struntar jag i för jag måste få sova lite till. Kommer till uppvaket, vaknar till lite, är extremt torr i munnen och har ont i magen. Får morfin mot smärtan och somnar om. Vaknar igen efter ett tag av en liten bebis som skriker, kommer då på att nu var det LÄNGE sedan Moa ammade... Första mjölken efter operationen skulle pumpas ur och slängas, sagt och gjort, somnar sen om igen. Vaknar till slut helt och hållet vid tretiden, får komma upp till avdelningen vid fyra. Nu inleder jag kampanj hemgång, känner attt jag INTE vill sova på sjukhuset, vill bara hem! Plus att jag längtar efter Moa... Efter viss övertalning går doktorn med på att jag får gå hem på kvällen. Puh! Visst har jag ont i magen men jag hade inte haft mindre ont av att vara kvar på KS. Nu ska jag ta det lugnt ett par dagar sedan ska Kastor trimmas inför sin tävling nästa helg :)

Avslutar dagens blogg med att gratulera Kastordottern Newstory Ninja & matte Minna i Finland som tävlat lydnadsklass ett med 1:a pris som resultat. GRATTIS!!!

Folkfesten som uteblev...

Igår var vi på Södra för att spana in Nordiska Mästerskapen. Men någon vidare mästerskapskänsla eller stämning kunde vi inte direkt hitta. Stämningen var väl ungefär som vid en vanlig sketen SBK-tävling. Det enda som var annorlunda den här veckan jämfört med förra helgen när vi var där och tittade på högrespåret, var att fikautbudet var betydligt bättre och det är enligt i varje fall Johan nog så viktigt. Tävlingarna har säkert varit bra och välarrangerade för de tävlande, men för oss övriga dvs publiken var det inget xtra vagansa. Det är lite trist, för hur ofta står Stockholm som värd för ett mästerskap? Näe varför har man inte annonserat mer, sett till att fått ut lite försäljningstält? Det fanns ett enda tält nedanför stugan med försäljning av brodyr på fleecetröjor etc... Uppvisningarna av rallylydnad och agility hölls som lite i skymundan för högtalarsystemet hördes inte.

Nu vet jag att folk har slitit som djur för att få till sökrutor, spår, resultatrapportering osv osv och det ska alla dessa ha en eloge för, men som publik fanns betydligt mer att önska. Näe folkfesten den uteblev, trist!

Vi tittade på spårhundarnas lydnad och det är ju rätt stor skillnad jämfört med vår elitklass lydnad. Programmet börjar med att hunden läggs ner i kanten på planen, föraren gör en slät inkallning. Därefter ett fotgående utan stegförflyttningar och vändningar men med ett marschanträde till språng, sedan ett ställande under gång och ett läggande. Programmet avslutas med en träapportering med den största träapporten jag har sett, den väger tydligen 2 kg...

Idag åkte jag till Tyresö och figgade. Men vi var många figuranter till eftermiddagspasset så jag behövde bara ligga för två hundar, en finsk BC och en dansk malle och så gick jag med och tittade på ett av de svenska ekipagen, LeiAnns Viska & Marianne Nilsson - 2007 års Svenska Mästare. Sökrutan var jättefin! Ordentligt kuperad men ändå kunde man få en bra överblick. Dömde gjorde en finsk och en dansk domare. Och de tre hundarna jag såg gick bra alla tre, när jag låg som figurant låg jag som andra figge på ungefär 75m och stigen är ju 400m lång så jag hann ju se en del av dessa tre ekipage.

Näe nu ska jag se slutet på mord i sinnet.... Det är skitspännande! Sen ska jag packa min lilla sjukhusväska. Nästa gång jag bloggar är jag en erfarenhet rikare och en gallblåsa fattigare. Positivt tänkande :)

-Linda

Äntligen!

Ja, äntligen så har Kastor kommit med på ett elitspår. Vi har lyckats bli bortlottade från allt jag har anmält till nu i höst, men nu har vi alltså kommit med i Borlänge och dessutom står vi som 6:e reserv på Värmdös tävling. Nu ska jag ju inte pipa för jag är ju glad att jag har kommit med, men det är klart att man kommer med på den tävling som ligger längst bort av dem man har anmält sig till... Det innebär att Kastor nu ska dammas av, och det är ju en utmaning i sig. Uppladdningen för tävlingen kommer ju att bli så där med tanke på att jag ska opereras nästa vecka. Men hur som helst ska det bli kul att få tävla igen, och jag har inga förväntningar så det blir som sagt kul oavsett hur det går (bara vi kommer runt spåret...)

Nu i helgen går Nordiska Mästerskapen här i Stockholm, huvudarena är Stockholms Södra. Jag har lovat att figga på söndagens sök som arrangeras av Tyresö. Det ska bli jätteroligt för det var massor med år sedan som jag låg figurant på en söktävling, och nu kan man ju dessutom hoppas att få se några riktigt bra hundar :)

Igår tränade vi på Lidingö. Rusa fick börja med fotgåendet, vi hade kommendering som jag struntade i. Bara för att hon ska få lära sig höra kommenderingen men den betyder inget. Fortsatte med stadga på sittandet och inkallningar. Hon är duktig när jag lämnar henne framåt, men när jag går bakåt så tycker hon att det spelar väl ingen roll om hon vänder sig efter mig... Måste träna mer på att inte vara så förutsägbar. Avslutade passet med saktagåendet, och som det ser ut nu så har det potential att bli riktigt riktigt bra :) Hon smyger som en bc och ser hur gullig ut som helst. Mellan momentträning hade vi små pass med avkoppling för jag kom på häromdagen att jag får inte glömma bort "av och på-knappen"! Hon är såååå rolig att träna med, jag kommer ju få bakslag precis som alla andra men just nu fungerar allt precis som jag vill. Gulliga gulliga Rusisbus.

Här hemma däremot fortsätter hennes djäkla nojjor, hon vill fortfarande inte gå in i porten. Och idag när hon smet ut, mötte hon vår granne som kom och bar på en gigantisk Nalle Puh
,ca 120 cm hög... som om hon bara skulle få det bekräftat att det bor skumma saker i det här huset. Igår kväll tyckte hon att Johan var kuslig när han slamrade med matskålarna, plus att det tydligen smyger runt skummisar utanför fönstrena i vårt vardagsrum (dessa finns dock enbart i Rusas sinnesvärld) och de här så kallade skummisarna måste man hålla på avstånd med att skälla och buffa.

Nu ska vi städa så det är fint till helgen, och om vädret är skapligt i morgon ska vi spåra. Kul i kul!

Linda

Ibland är man ju totalförvirrad. Igår när jag hade varit på KS och träffat narkosdoktorn, så kommer jag hem och har en arg och hungrig Moa i bilen. Fort ut med vagnen, ner med ungen och snabbt in med vagn och Rusis som hade fått ligga i bilen. När Johan sedan kommer hem FYRA timmar senare undrar han varför jag lämnat bildörren på vid gavel i regnet? Eller rättare sagt, han trodde jag satt i bilen och väntade på honom, men när han kom in upptäckte han ju att vi var hemma. Hmm, eftersom Moa var arg när jag parkerade har jag bara slitit ut henne ur bilen och stressat in och lämnat bilen som den var... Men jag hade låst den, bra va?! Undrar vad försäkringsbolaget sagt om vi blivit av med bilens innehåll???

Jag fick operationstid när jag var hos doktorn. Den 17/9 ska jag läggas under kniven... Huuu! Men det är "bara" en titthålsoperation, så jag slipper i varje fall få hela buken uppsprättad. Nä nu längtar jag till den 18/9 och att allt är över, jag har ju aldrig varit sjuk och jag har aldrig legat på sjukhus förutom nu när Moa föddes och därmed har jag heller aldrig blivit sövd. Och det är inte heller något jag ser fram emot...

På förmiddagen idag träffade jag Jennie & Anna på Sthlms Avdelningen. Tränade lydnad med en väldigt väldigt gasad liten Rusa, vi gjorde inkallningar eller rättare sagt vi borde ha fokuserat på sittakvar. Men det är såååå tråkig träning. Sedan gjorde vi hopp och fram till target - jätteduktig. Fotgåendet går bara bättre och bättre - kul! Och till sist gjorde vi ståövningar med fejkade bollkast - ganska bra. poletten har inte riktigt trillat ner än.

Nu ska vi till Tyresö och gratulera Magda & Hjärtie till deras nya brukschampionat. tänkte passa på och träna lite där också. Plus att jag hoppas att det är skotträning, tror det brukar vara det på tisdagar...

Hej svejs

Linda

Mer Grattis

Ojojoj vilken flitig bloggare jag är nu för tiden... Nyhetens behag kanske?!

Igår tävlade Kastordottern Newstory Nezzie och husse Pål appellspår i Trollhättan. De fick ihop 253, 5 poäng och blev uppflyttade till lägreklass. GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!!

Nu ska jag iväg till KS för att träffa en narkosdoktor inför min stundande galloperation. Jag fick ju mitt livs första gallstensanfall tre dagar innan Moa föddes. Det är tydligen inte ovanligt att graviditeter orsakar gallsten, och har man en gång fått de där djäkla stenarna eller gruset som det är i mitt fall så blir man inte av med dem. Och då är den ända lösningen att man ska operera bort gallblåsan... Usch, det här är ingenting jag ser fram emot, men å andra sidan har jag mått skit pruttigt när jag har haft mina anfall så det är säkert den bästa lösningen.

Eftermiddagen tänkte jag ägna åt alla bilder vi tog i somras, och framförallt alla bilder från Kogarlägret. Johan var flitig med kameran och tog några riktigt roliga bilder under bland annat kennelracet. Så förhoppningsvis kommer det finnas nya bilder på Kogaråsens hemsida tämligen snart. Avslutar med en gullig bild på en liten Rusis i våras hon var fem månader gammal när tusenskönorna blommade...

Ett fyrfaldigt HURRA...

Hej och välkomna till min nya blogg!

Igår var det ett djäkla väder här i huvudstaden och vad gjorde vi då? Jo vi var självklart utomhus och givetvis på en brukshundklubb... Vi var på Stockholm Södra Bk för att heja på Jennie & Orca, Tiina & Jilla och Anna & Isse som alla tävlade högrespår. Orcaborca kom tyvärr inte runt sitt spår, den lilla apan (hennes mattes egna ord) Isse skrapade ihop ett godkänt resultat på grund av lite för många missar på lydnaden.

Tiina & Jilla klarade av dagen med glans och nästa spårtävling sker i elitklass. Det var skitroligt att få vara där och se er. Ni var kalasbra!!!

Idag var det Magda & Hjärties tur att visa upp sig. De tävlade elitspår på Botkyrka och Hjärtie är nu BRUKSCHAMPION efter att deras tredje cert idag blev ett faktum!!!
Jilla & Hjärtie är halvsystrar, båda är valpar efter Tiinas Dixi (Dartans kullsyster). Så jag kan tänka mig att Dixi är tämligen mallig i kväll. Dartan hade varit så stöddig att det knappt hade gått att prata med honom :)
GRATTIS och HURRA HURRA HURRA HURRA för er båda. Ni är väl värda era framgångar!

Efter att vi igår åkt hem och torkat upp var det dags att klä upp sig och åka och lämna Moa hos min bror för jag och Johan skulle gå på min mosters mans disputationsfest på Etnografiska museet. Festen inleddes med en överraskning i form av en 30 minuters konsert med SödraBergens Balalajka Orkester. Väldigt annorlunda men roligt. Därefter var det vegatarisk buffé på restaurant Babajan som ligger inne på museet. God mat som kocken presenterade med följande ord: Här på Babajan serverar vi enbart vegetarisk mat.... och kött... Öhh jaha okej??! Men maten var hur som helst jättegod, men när middagen var avklarad och det var dags för dans längtade vi så mycket efter vår lilla Moa så vi bestämde oss för att åka hem.

Vad har Dart den djäkla idioten då gjort? Hundarna fick ligga i bilen för att vi skulle vidare till Åkersberga för att sova hemma hos mamma, och det tyckte Dartan tydligen var för tråkigt så han var tvungen att roa sig, eller nått. Jag trodde det räckte med att vi hade en hund i familjen som förstörde prylar, nej nu ska tydligen den 11 år gamla hunden också ge sig in i förstörelseverksamheten. Rusa hade ju tidigare tuggat på sin spårsele, och nu tyckte Dart att även hans och Kastors sele skulle stympas. Han hade ju tidigare bara knaprat lite på den, men nu är selen obrukbar... Om han ändå nöjt sig med detta. Jag hade hängt två av Moas klänningar på gallret vid baksätet för att mormor skulle få hjälpa till och bestämma vilken som skulle användas på min farmors 85-årskalas. Och den ena var han tvungen att dra in i buren och strimla i småbitar. Jag kanske inte behöver nämna att han var tämligen billig när vi upptäckte var klänningen hade tagit vägen, för jag fattade först ingenting när galjen med klänningen var borta och bara den lilla koftan var kvar. Började tänka i banor som att jag måste ha blivit tokig som bara fick med mig den ena klänningen med tillhörande kofta och bara koftan till den andra uppsättningen...

Idag har vi då alltså varit på 85-årskalas, och val av klänning till dottern var ju tämligen enkel. Efter kalaset gick vi långpromenad på Lidingö och när vi kom hem var det dags för nästa avsnitt i Rusas nojjor. Det har varit lugnt på den fronten ett par veckor, men ikväll var det tydligen dags igen. Nu fick hon för sig att det var något som rysligt vid vår port, och eftersom vi var fullastade med en massa bråte som skulle in från bilen så gick hundarna lösa. Och vad gör den lilla tervfröken då, jo hon vägrar följa med och får ett jagat uttryck i ögonen och hon pyser iväg. Nu bor vi ju i markplan så hon bestämde sig för att hon skulle minsann gå in genom vår balkongdörr. Allt annat var otänkbart...

Än en gång ett STORT GRATTIS till Tiina & Magda och era duktiga hundar, och varmt välkomna till min nya blogg!!!

Fortsatt testande

Försöker fortfarande lära mig hur den här bloggen fungerar. På den översta bilden i dagens blogg står Dart på fotbollsplanen i Hallingeberg i år i början på sommaren. Visst är han fin vår gamling, 11,5 år... Sedan Hanni försvann har han tagit över gammelhundsrollen i familjen, men han tackar fortfarande inte nej till ett lydnadspass, ett spår eller att tävla med Rusa om vem som kommer snabbast fram till den kastade bollen :) För i hans värld existerar inte pensionering, han har inga planer på att bli gammal och gaggig eller bortglömd. Då gör han sig påmind, och då är risken ytterst liten att man inte lägger märke till honom. Hans röstresurser är det då inget fel på om man säger så...

Idag har jag suttit på min mosters mans disputation, hans avhandling heter "Diarrhoeal diseases in low and middel-income countries". Hans forskning rör diarresjukdomar och användandet av olika behandlingsstrategier i bland annat Brasilien. Det finns billig enkel behandling vilken kan ges oralt och som kan rädda livet på tusentals barn som drabbas av diarreer. Behandling och utbildning av befolkningen behövs för i många av världens utvecklingsländer dör miljontals av barn av diarresjukdomar. Det var en väl påläst opponent som förde en bra diskussion och Birger hade inga svårigheter att besvara på de frågor han fick. Opponenten berättade förövrigt att det finns mammor, minns inte vart, som inte får gråta över sin avlidna barn, för gråten och tårarna ska enligt sägnen göra att barnens änglavingar inte utvecklas och att de därmed inte kan komma till paradiset. Tänk vad hemskt att som mamma inte få sörja sitt döda barn...

I morgon är planen att vi ska åka till Södra för att titta på Jennie & Orca, Tiina & Jilla och Anna & Isse som alla tävlar högrespår. Nu är det bara att hålla tummarna så att de kommer runt sina spår som går ute på Gålö. På söndag är det Malin & Pestos tur, de ska debutera högresök i Bro-Håbo. Dessutom har jag lovat att låna ut mina tummar till Bettan & Spinoys Gaia som ska tävla sök i Linköping... Heja heja heja allihop!

Linda, numer flitig bloggare :)

Testing testing...

Här kommer ett första inlägg för att se om/hur denna blog fungerar.