Som vanligt har tiden rusat iväg. Kennelhostan Rusa drabbades av var en synnerligen seg historia. Två veckor tog det innan hon var hostfri, och ungefär hur roligt tyckte hon att livet i stillhet var? Inte alls kan jag säga, men det ska bli ändring på det nu! Hon kommer att få veta att hon lever den närmaste tiden :D
Kastor klarade sig från att bli sjuk, vilket känns skönt! Annars hann vi smitta ner i stort sett hela vår bekantskapskrets.
Imorgon åker vi ner till Stormvallen för lite Påskaträning kombinerat med att Pia ska hämta hem lille Stickan.
Sedan är det panikträning/hårdkörning/uppladdning inför säsongdebuten i spår som går av stapeln om drygt två veckor. Vi är i år ovanligt otränade av diverse olika anledningar som kan liknas vid bortförklaringar så jag struntar i att rabbla upp dem. Men snö och hostan måste ju bara nämnas....
Återkommer med träningsrapport när vi är hemma igen...
Jag vet att det är ett visst intresse kring vilken hane jag har på lut åt Rusis, anledningen till att han inte är presenterad under Planerade valpar är att jag inte helt har bestämt mig än eftersom jag väntar på lite ytterligare information. Men ni som frågar får er nyfikenhet stillad.
Jag kan säga så mycket som att det är en utländsk välutvärderad och arbetsmeriterad tervhane.
På återseende
Linda
http://dartan.se
onsdag 31 mars 2010
fredag 19 mars 2010
19/3 - NEJ! GAH! DubbelGAH!!!
GAH nr 1 - Jag skulle INTE ha önskat att vår skyddsdebut skulle bli inställd, för det är nu ett faktum och jag känner mig otroligt snuvad... Men jag får väl helt enkelt bara tänka att vi får mer tid till träning innan vi visar upp oss så kanske vi slipper bli ihopskrapade efteråt.
GAH nr 2 - Rusa har fått kennelhosta och ska inte aktiveras med en massa rusiga aktiviteter utan hållas i stillhet. Hur kul är det? Fråga Rusa, hon ger mig en hundprutt i betyg som inte tar med henne på en massa kul....
Kastor har ännu så länge klarat sig och jag hoppas att han slipper bli sjuk, han är ju ändå snart 11 år. Så höll tummarna för honom!!!
-Linda
GAH nr 2 - Rusa har fått kennelhosta och ska inte aktiveras med en massa rusiga aktiviteter utan hållas i stillhet. Hur kul är det? Fråga Rusa, hon ger mig en hundprutt i betyg som inte tar med henne på en massa kul....
Kastor har ännu så länge klarat sig och jag hoppas att han slipper bli sjuk, han är ju ändå snart 11 år. Så höll tummarna för honom!!!
-Linda
onsdag 17 mars 2010
17/3 Lite Småland, lite lydighet
Sen sist har vi någotlunda kommit igång med vår lydnadsträning. Tittar jag på elitprogrammet känns det faktiskt som om vi ligger relativt bra till. Vi har en stor akilleshäl som jag MÅSTE få ordning på och det är att hon inte ligger stabilt när jag lämnar henne för inkallning. Detta gör att jag just nu inte kan träna några inkallningar och således inte ställandet och läggandet på avstånd heller. Har ju haft diverse olika teorier för att lösa det men nu är det slut med analyserandet, hon ska ligga punkt slut! Jag lämnar och går tillbaka och berömmer, ligger hon inte säger jag till henne för det gör jag ju i alla andra situationer.
Fotgåendet känns bra, har viss tendens att bli lite vid i position men det blir bättre, i synnerhet när man klarar att träna utan stora bylsiga vinterkläder.
Framåtsändandet har jag inte kört i sin helhet nu senaste gångerna eftersom jag inte haft någon grupp. Men hon vet vad momentet går ut på.
Krypet fungerade ypperligt i ridhuset när jag och Lena tränade i helgen, ska se till att få det att fungera på kladdig appellplan också.
Skallet, hon studsar en del men har bra skallserier och hon kan grymta i tystnaden. Ett av de moment jag offrar till att träna belöningsfritt.
Metallen, bra sug. Har även kört detta utan belöning för att fasa ut min belöningshysteri.
Som ni kanske förstår är nu planen att kunna köra Rusis utan att belöna allt på träning för att hon ska vara i fas när säsongen drar igång. Jag är ju en petimeter, och i och med att jag ställer höga krav på utförandet, har jag svårt att lämna över ansvaret till Rusa att förvalta sitt moment och jag har också svårt att låta bli att belöna henne när hon gör det jag vill att hon ska göra på ett bra sätt. Men nånstans hamnar man ju i det att uteblivna belöningar kan stjälpa oss så nu har jag tack vare mina fantastiska kamrater ändå påbörjat projekt belöningsfri träning. Givetvis får hon muntligt beröm och klappar men inte alltid lek och kamp och godis...
I helgen som var var vi nere hos Lena & Wille hela familjen eftersom deras flock/familj utökades med ett alldeles underbart litet ardennerföl lördagen den 6/3 alltså två dagar efter att jag åkte hem efter förra trippen där nere.
Nu har vi således gullat med lilla Blinka, både jag, Johan och Moa har suttit på mamma Bustan. Vi har givetvis även klappat på Pesto-Ockrabarnen som växer och frodas och jag & Lena tränade lydnad två dagar! Lena har ju förmånen att jobba på ett naturbruksgymnasium med ett alldeles nybyggt superfint ridhus som kan användas till hundträning när inte hästfolket är där. Jag vill också ha ett ridhus!!
Nu har det hänt: Rusa är anmäld till sin första skyddstävling, jag får ont i magen när jag tänker på det och hoppas nästan att den ska bli inställd av all djävla snö som ligger kvar. Men vad fasen det är ju bara att kasta sig ut och hoppas att det är nån som skrapar upp resterna efter vad som blir kvar av oss när vi landar med en smäll.
Jag har även anmält henne till flertalet elitspår, men det känns bara roligt! Och det skulle kännas ännu roligare om vi slapp snön och kunde sätta igång och träna lite spår också, nu lovar ju smhi blidväder så kanske kanske nästa vecka är det dags för spårdebuten.
Avslutar med att reflektera över att livet ibland är fruktansvärt orättvist. Jag förlorade mina två första hundar tidigt, Norton blev två år och lilla Minsta blev bara dryga året, men i båda fallen hade jag kontrollen och det var mitt beslut. Norton kunde inte leva mitt liv pga sin generella hundaggressivitet och Minsta var allvarligt sjuk. Att förlora sin bästa vän är alltid smärtsamt men när det sker genom en olycka är det så orättvist. Egentligen skulle jag kunna fördjupa mig mycket i tankar om sorg och smärta eftersom jag ofta, ibland nästan dagligen möter det i mitt arbete men det ska jag bespara er. Vi har våra hundar till låns och vi måste komma ihåg att njuta av dem under tiden de finns här!
-Linda
fredag 5 mars 2010
5/3 2010 Lydnad
Idag hände det! Vi har tränat, lydnad. Ja det är sant!!!
Dagen började med att Malin och lilla duracellTuva kom hit och åt frukost. Därefter var det uppställning på DTBK som faktiskt har plogat den ena planen till hälften men eftersom kung Boredj---vel vägrar släppa sitt envisa tag om oss har det ju trillat ner ytterligare ett antal centimter av snön som vi ju redan har mer än absolut nödvändigt av. Så vi bestämde oss att för att använda parkeringen som var välplogad som lydnadsplan istället för att trampa runt i modden.
Träningen gick förvånasvärt bra! I synnerhet med tanke på att vi har tränat lydnad två (!!!) gånger under 2010...
Vi började med fotgåendet och Rusis var igång riktigt bra, fin koncentration och bra position meeeen hon har en tendens att glida ut i sidled. Ett observandum att tänka på!
Inkallningen med fokus på stadgan i liggandet gick riktigt hyffsat dvs hon låg stilla men satsade inte ordentligt. Min analys är att hon begränsar tempot eftersom hon vet om kravet att ligga still.
Framåtändandet var jag tvungen att dela upp men då trillade poletterna ganska snabbt på plats.
Skall - bra
Tungen - bra, kan ha högre tempo ut men eftersom hon avskydde tungapporten i höstas är det ändå helt okej!
Lite kryp med fokus på koncentration och kontakt.
Duktigt av oss, eller hur! På söndag är det dags igen, jomenvisstsörru :)
Kvällen avslutades med middag tillsammans med våra gulliga gudungar och deras föräldrar. Moa somnade som en stock och hundarna är också nöjda. Rusa har legat med benen i vädret i soffan nästan hela kvällen efter lek och tjohej i snön ute på gården med två ungar som hon tillåts härja hejdlöst med :)
-Linda
http://dartan.se
Dagen började med att Malin och lilla duracellTuva kom hit och åt frukost. Därefter var det uppställning på DTBK som faktiskt har plogat den ena planen till hälften men eftersom kung Boredj---vel vägrar släppa sitt envisa tag om oss har det ju trillat ner ytterligare ett antal centimter av snön som vi ju redan har mer än absolut nödvändigt av. Så vi bestämde oss att för att använda parkeringen som var välplogad som lydnadsplan istället för att trampa runt i modden.
Träningen gick förvånasvärt bra! I synnerhet med tanke på att vi har tränat lydnad två (!!!) gånger under 2010...
Vi började med fotgåendet och Rusis var igång riktigt bra, fin koncentration och bra position meeeen hon har en tendens att glida ut i sidled. Ett observandum att tänka på!
Inkallningen med fokus på stadgan i liggandet gick riktigt hyffsat dvs hon låg stilla men satsade inte ordentligt. Min analys är att hon begränsar tempot eftersom hon vet om kravet att ligga still.
Framåtändandet var jag tvungen att dela upp men då trillade poletterna ganska snabbt på plats.
Skall - bra
Tungen - bra, kan ha högre tempo ut men eftersom hon avskydde tungapporten i höstas är det ändå helt okej!
Lite kryp med fokus på koncentration och kontakt.
Duktigt av oss, eller hur! På söndag är det dags igen, jomenvisstsörru :)
Kvällen avslutades med middag tillsammans med våra gulliga gudungar och deras föräldrar. Moa somnade som en stock och hundarna är också nöjda. Rusa har legat med benen i vädret i soffan nästan hela kvällen efter lek och tjohej i snön ute på gården med två ungar som hon tillåts härja hejdlöst med :)
-Linda
http://dartan.se
onsdag 3 mars 2010
Uppdatering 3/3 2010
Oj nu var det länge sedan jag skrev igen, jag är ju sedan en tid ganska flitig med att statusuppdatera på facebbok och det gör att det känns inte lika angeläget att blogga. Men jag lovar att bättra mig för jag tittade på besöksstatistiken och det verkar som om det ändå är ganska många som är nyfikna på det jag plitar ner. Lämna gärna en hälsning så går bloggandet lite lättare :)
Börjar med lite Kastornyheter inte så roliga men för kännedom. Vi har haft två parningsförfrågningar, kennel Montmorenja Norge och kennel Tulihengen Finland. Jag ombads att testa hans sperma vilket vi gjorde för nån vecka sedan och det visade sig att han hade 50-60% defekta spermier (stämmer väl med vanliga åldersförändringar), han är alltså inte helt steril men det fanns enligt veterinären risk för att det inte skulle bli några valpar. Montmorenja valde att para med Kogaråsens Sitrus istället, jag förstår det eftersom hon gjorde ett försök att använda Kastor i somras utan att det blev några valpar. Och Sitrus är en jättetrevlig ung hane!
Kennel Tulinhengen har bestämt sig för att inte para sin tik då det visat sig finnas ep på hennes linjer. Lider med Sari, urtrist att sitta med en jättetrevlig hund som man inte vågar att para!
Lyckligtvis är ju Kastor helt ovetande om allt detta, han lever loppan precis som vanligt!!!
På träningsfronten med Rusa är det fortfarande så gott som stiltje, även om det börjar bli HÖG tid att sätta fart om vi ska vara ordentligt i gång när tävlingssäsongen är här. Meeeen all den här snön ställer till det plus att så gott som alla mina lediga dagar har gått åt till VAB nu i februari. Nu hoppas jag verkligen att vi håller oss friska resten av våren och att snön försvinner i ett huj!
Vi har dock varit ytterligare en sväng till Stormvallen och tränat skydd. Träningen går absolut framåt men det känns darrigt att tänka tävlingsstart :) Hon kan alla momenten i lägre men fastagandet är det som känns mest osäkert och det är givetvis momentet med högst koefficient... Vi har i varje fall anmält oss så får vi se hur det går :)
Just nu är jag nere hos Lena & Wille, igår nedkom Ockra med Kogaråsens V-kull 3+3. Det är verkligen något speciellt att få vara med när nya små liv kommer till världen! Valpningen avlöpte utan några som helst bekymmer, 5 valpar såg livets ljus på mindre än en timme och sedan pausade Ockra en timme innan den sista tiken kom ut. Bilder finns på Kogaråsens hemsida.
Planeringen för Rusavalpar fortskrider, hanhundsleteriet är i en avsmalnande fas. Jag har haft mailkontakt med en av aspiranternas matte och allt verkar vara jättebra. Nu ska jag bara ta blodprov på Rusa och se att hennes rabiesvaccinering tagit som den ska.
På återseende
Linda
Börjar med lite Kastornyheter inte så roliga men för kännedom. Vi har haft två parningsförfrågningar, kennel Montmorenja Norge och kennel Tulihengen Finland. Jag ombads att testa hans sperma vilket vi gjorde för nån vecka sedan och det visade sig att han hade 50-60% defekta spermier (stämmer väl med vanliga åldersförändringar), han är alltså inte helt steril men det fanns enligt veterinären risk för att det inte skulle bli några valpar. Montmorenja valde att para med Kogaråsens Sitrus istället, jag förstår det eftersom hon gjorde ett försök att använda Kastor i somras utan att det blev några valpar. Och Sitrus är en jättetrevlig ung hane!
Kennel Tulinhengen har bestämt sig för att inte para sin tik då det visat sig finnas ep på hennes linjer. Lider med Sari, urtrist att sitta med en jättetrevlig hund som man inte vågar att para!
Lyckligtvis är ju Kastor helt ovetande om allt detta, han lever loppan precis som vanligt!!!
På träningsfronten med Rusa är det fortfarande så gott som stiltje, även om det börjar bli HÖG tid att sätta fart om vi ska vara ordentligt i gång när tävlingssäsongen är här. Meeeen all den här snön ställer till det plus att så gott som alla mina lediga dagar har gått åt till VAB nu i februari. Nu hoppas jag verkligen att vi håller oss friska resten av våren och att snön försvinner i ett huj!
Vi har dock varit ytterligare en sväng till Stormvallen och tränat skydd. Träningen går absolut framåt men det känns darrigt att tänka tävlingsstart :) Hon kan alla momenten i lägre men fastagandet är det som känns mest osäkert och det är givetvis momentet med högst koefficient... Vi har i varje fall anmält oss så får vi se hur det går :)
Just nu är jag nere hos Lena & Wille, igår nedkom Ockra med Kogaråsens V-kull 3+3. Det är verkligen något speciellt att få vara med när nya små liv kommer till världen! Valpningen avlöpte utan några som helst bekymmer, 5 valpar såg livets ljus på mindre än en timme och sedan pausade Ockra en timme innan den sista tiken kom ut. Bilder finns på Kogaråsens hemsida.
Planeringen för Rusavalpar fortskrider, hanhundsleteriet är i en avsmalnande fas. Jag har haft mailkontakt med en av aspiranternas matte och allt verkar vara jättebra. Nu ska jag bara ta blodprov på Rusa och se att hennes rabiesvaccinering tagit som den ska.
På återseende
Linda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)