Ikväll flyger jag norrut, närmare bestämt till Linda i Luleå. Vi har pratat om att jag ska åka upp ända sedan Kastor-Kiwivalparna i Newstorys N-kull tillverkades för drygt tre år sedan, men det har inte blivit av förrens nu. Det ska bli jätteroligt, har inte varit så där långt upp i norr sedan jag var liten. Jag hoppas att jag hinner med att träffa alla barn och barnbarn och deras ägare.
Det ska ju desstuom (framförallt) bli jättekul att få träffa de små Kiwipojkarna som blir 6 veckor i veckan :D
Nu ska jag packa ner min packning i vad som ska klassas som handbagage...
Återkommer när jag når dessa sydliga breddgrader igen i mitten av veckan.
-Linda,
söndag 29 mars 2009
torsdag 26 mars 2009
Perfect timing
-Solen skiner och jag är ledig och det är återigen vår i luften. Idag har hundarnas alla 54 klor blivit avknipsade, vilket inte är särskilt uppskattat. De har också fått håret borstat, vilket inte heller är uppskattat av pälsbollarna själva men småfåglarna blev glada.
-Rusa började löpa för tredje gången i sitt liv igår 25/3, precis 8 månader sen sist. Det var det intervallet hon hade mellan de två första löpen också. Ganska lagom, håller hon 8 månader löper hon i slutet av november nästa gång. Fantastiskt skönt att hon höll sig över tävlingen!
-Fotoinspirationen dök upp idag igen, vilket kanske beror på vädret...
Här ett axplock av dagens alster, titta och njut :D
Far & dotter
Far & son
Ganska lika va'
Söt, men kanske inte så vacker...
Eller det är väl upp till betraktaren...
-Rusa började löpa för tredje gången i sitt liv igår 25/3, precis 8 månader sen sist. Det var det intervallet hon hade mellan de två första löpen också. Ganska lagom, håller hon 8 månader löper hon i slutet av november nästa gång. Fantastiskt skönt att hon höll sig över tävlingen!
-Fotoinspirationen dök upp idag igen, vilket kanske beror på vädret...
Här ett axplock av dagens alster, titta och njut :D
Far & dotter Far & son Ganska lika va' Söt, men kanske inte så vacker... Eller det är väl upp till betraktaren...Ibland tröttnar jag på att använda hundarna som modeller och då för man ta det som finns tillhands på en hundpromenad.
Avslutar med en bild på coola Moa
Nu ska jag susa iväg till dagis och hämta hem Mois
-Linda
.
tisdag 24 mars 2009
Fortsatta funderingar
Rusaklacken 090322 på Lidingö Bkfr vänster: Magda&Svante, Peter&Tim, Jennie&Orca, Johan&Moa, Trollet, Per, Nicke&Tuva, Malin&Pesto, Pia, Tiina och Lotta&Sola
TACK alla ni för alla gulliga gratulationer!!!
Har nu i två dagar bara gått runt och försökt smälta att vi klarade uppflyttningen, det känns fortfarande helt overkligt. Det beror nog på att lilla hunden egentligen inte alls var klar att över huvudtaget starta. Men som sagt, ibland kan det löna sig att chansa också. Vi tränade som galningar sista veckorna, med väldigt ringa framgång. De flesta momenten blev faktiskt bara sämre, om jag nu ska vara lite självkritisk. Sista dagarnas träning var inte alls för Rusis skull, de genomfördes av rent föraregoistiska skäl. Nu har Rusa i och för sig en stabil grund i sin lydnad, med vissa plumpar som tex stadgan... Strategin för vår kommande träning är nu att backa bandet ordentligt och träna grunder ett tag. När det fungerar, ska vi ha en ordentlig stegringsplan för alla moment och den skall följas, basta!
Det som är roligt är ju att vi har lite nyinlärning att ägna oss åt och det blir kul. Läggandet på inkallningen, nytt. Metallapportering, nytt. Vinklar på krypet, nytt.
Det som ska repareras/grundas på nytt är: Stadgan!!! Ingångarna/avslutningar, fotgåendet behöver putsas till, alla delarna i framåtsändandet - utskick, skiftet, transportsträckan, ja allt, hela momentet alltså... Skallet, åter till bra frekvens och stadga i sittandet! Kul att det finns lite att göra ;)
En annan fråga är hur lilla hundens matte ska handskas med uppflyttningen rent praktiskt här i soffan... Inte anmäla till elitspår, inte anmäla till elitspår, inte anmäla till elitspår, inte anmäla till elitspår, inte anmäla till elitspår, inte anmäla till elitspår, inte anmäla till elitspår! HON VAR INTE KLAR för sin högretävling och därmed är hon ju absolut inte färdig för nån elittävling, basta!!! Framför allt ska hon få en något mer planerad och väl genomförd träning/träningsdos innan det är dags för att ge sig ut och konkurrera på riktigt, men jag kan villigt erkänna att jag är sugen på att få tävla :D
Ska nog damma av Lasse och anmäla honom till Västerviks elitspår 3/5....
Den gamla uppfödaren är för rolig, en natt i hennes hjärna måste vara rena rama underhållningen. Hon drömde nämligen häromnatten att vi hade annonserat ut Kastor på Blocket pga ekonomiska bekymmer. Priset var satt till 8000 och vi fick napp på en gång. Men jag hade tydligen sagt till Lena som hade kommit upp till oss eftersom vi skulle ut på nån resa tillsammans, att vi hade gjort oss av med Kastor eftersom han var så försummad och satt på undandtag i vår familj. Men då protesterade Johan, ärligheten själv, och sa att vi hade minsann sålt honom eftersom vi inte hade några pengar... Lena hade oförklarligt nog blivit sur och tjurig och jag hade varit stroppig och snäst av henne. I bilen på väg till Arlanda hade vi suttit och tjurat och vägrat prata med varandra, sedan hade allt med den här resan vi skulle iväg på strulat så vi hade till slut blivit tvungna att prata med varandra...
Om vi nu skulle kränga Larsa då skulle vi alla gånger se till att få betyldigt bättre betalt än 8000. Frisk och pigg avelshane med bruks- och utställningschampionat måste väl rendera ett betydligt högre pris? 50.000 minst...
Vill ni se bilder från söndagens batalj, klicka här. Bilderna är tagna av Lidingö bks eminente fotograf tillika ordförande tillika redaktör Christoffer Frances som också agerade spårläggare på Rusis spår i söndags. Tack för alla fina bilder! (jaaa, jag ska klippa mig...!)
Har nu i två dagar bara gått runt och försökt smälta att vi klarade uppflyttningen, det känns fortfarande helt overkligt. Det beror nog på att lilla hunden egentligen inte alls var klar att över huvudtaget starta. Men som sagt, ibland kan det löna sig att chansa också. Vi tränade som galningar sista veckorna, med väldigt ringa framgång. De flesta momenten blev faktiskt bara sämre, om jag nu ska vara lite självkritisk. Sista dagarnas träning var inte alls för Rusis skull, de genomfördes av rent föraregoistiska skäl. Nu har Rusa i och för sig en stabil grund i sin lydnad, med vissa plumpar som tex stadgan... Strategin för vår kommande träning är nu att backa bandet ordentligt och träna grunder ett tag. När det fungerar, ska vi ha en ordentlig stegringsplan för alla moment och den skall följas, basta!
Det som är roligt är ju att vi har lite nyinlärning att ägna oss åt och det blir kul. Läggandet på inkallningen, nytt. Metallapportering, nytt. Vinklar på krypet, nytt.
Det som ska repareras/grundas på nytt är: Stadgan!!! Ingångarna/avslutningar, fotgåendet behöver putsas till, alla delarna i framåtsändandet - utskick, skiftet, transportsträckan, ja allt, hela momentet alltså... Skallet, åter till bra frekvens och stadga i sittandet! Kul att det finns lite att göra ;)
En annan fråga är hur lilla hundens matte ska handskas med uppflyttningen rent praktiskt här i soffan... Inte anmäla till elitspår, inte anmäla till elitspår, inte anmäla till elitspår, inte anmäla till elitspår, inte anmäla till elitspår, inte anmäla till elitspår, inte anmäla till elitspår! HON VAR INTE KLAR för sin högretävling och därmed är hon ju absolut inte färdig för nån elittävling, basta!!! Framför allt ska hon få en något mer planerad och väl genomförd träning/träningsdos innan det är dags för att ge sig ut och konkurrera på riktigt, men jag kan villigt erkänna att jag är sugen på att få tävla :D
Ska nog damma av Lasse och anmäla honom till Västerviks elitspår 3/5....
Den gamla uppfödaren är för rolig, en natt i hennes hjärna måste vara rena rama underhållningen. Hon drömde nämligen häromnatten att vi hade annonserat ut Kastor på Blocket pga ekonomiska bekymmer. Priset var satt till 8000 och vi fick napp på en gång. Men jag hade tydligen sagt till Lena som hade kommit upp till oss eftersom vi skulle ut på nån resa tillsammans, att vi hade gjort oss av med Kastor eftersom han var så försummad och satt på undandtag i vår familj. Men då protesterade Johan, ärligheten själv, och sa att vi hade minsann sålt honom eftersom vi inte hade några pengar... Lena hade oförklarligt nog blivit sur och tjurig och jag hade varit stroppig och snäst av henne. I bilen på väg till Arlanda hade vi suttit och tjurat och vägrat prata med varandra, sedan hade allt med den här resan vi skulle iväg på strulat så vi hade till slut blivit tvungna att prata med varandra...
Om vi nu skulle kränga Larsa då skulle vi alla gånger se till att få betyldigt bättre betalt än 8000. Frisk och pigg avelshane med bruks- och utställningschampionat måste väl rendera ett betydligt högre pris? 50.000 minst...
Vill ni se bilder från söndagens batalj, klicka här. Bilderna är tagna av Lidingö bks eminente fotograf tillika ordförande tillika redaktör Christoffer Frances som också agerade spårläggare på Rusis spår i söndags. Tack för alla fina bilder! (jaaa, jag ska klippa mig...!)
Johan överraskade med att han filmade lydnaden, nu är inte filmen av nån Fellinikvalitet men man kan ändå ana tervfrökens framfart på appellplanen. Filmfotografen urskuldrar eventuella skakningar och trädtopsfilmning med att han hade 14kg's unge på ryggen som höll på att sparka njurarna ur kroppen på honom... Klicka här
-Linda, fortfarande mallig matte som funderar
.
söndag 22 mars 2009
ElitRusis
Shit det gick vägen! Rusa blev mot alla odds av den senaste veckans träning uppflyttad till elitklass spår idag! Hon har verkligen inte fått den typ av förberedelse jag egentligen hade tänkt.
Lilla lilla pluttRusis - Elitklass! Det låter helt skumt!
Jag börjar med att tacka min digra supporterskara, den gick inte av för hackor :D
Tiina "Pressekreteraren" slog följe redan här hemifrån på morgonen, jätteskönt att ha sällskap i bilen och hon skötte dessutom föredömligt all rapportering till den övriga klacken, för det är ju inte lite man förväntas rapportera... Till klubben kom sedan Jennie, Per, Malin & Nicke & Tuva, Pia, Magda & Peter & Tim, Charlotte, Lotta (även om hon egentligen var där i form av spårläggare) och självklart Johan & Moa.
TACK till er alla!
Tävlingen då. Dagen började i skogen med spåren och Rusa gjorde ett fint upptag och spårade fantastiskt bra (i synnerhet med tanke på förberedelserna). Vi kom runt på 17 minuter och hade alla pinnarna i fickan. Tillbaka på klubben blev det en stunds väntan på uppletandet. Rusa hämtar snabbt in tre föremål och när det var ropat en minut kvar tog hon det fjärde men det tappade hon på vägen in för att hennes klantarsle till matte jublade kanske lite väl entusiastiskt. Hunden stannar och ser lite frågande ut och jag ber henne att hämta den! Hämta den! Men lilla hunden kommer inte ihåg var hon tappade föremålet. Vi fick dock in det efter lite snurr, men betyget dalade ju givetvis, jag tror att vi fick 8,5.
Eftersom vi bara var fyra kvar kördes plats och lydnad direkt efter att uppletandet var avslutat. Platsen gick bra, trots att det var första gången hon råkade ut för skott och gömd matte. jag var dock inte så orolig eftersom hon har legat lugnt med gömd matte och hon har legat lugnt med skott.
Lydnadsprogrammet kan väl sammanfattas med "Stolpe och in!" Det gick med ett nödrop kan man väl säga. Fria följet, inkallningen, krypet, och hoppet gick i varje fall skapligt bra. Framåtsändandet belönades med betyg 0-5 och ja hon gjorde väl allt och lite till, hon kom på på andra sträckans saktagående vilket moment det var vi höll på med. Innan dess hade hon galopperat runt lite hit o dit och passat på att tackla en människorna i gruppen.
På skallet hoppade hon upp och började jogga bakåt samtidigt som hon skällde, på tystkommandot fortsatte hon ytterligare en bit bakåt innan hon satte sig så fint så fint. Men då satt hon kanske 8-9 meter från sin matte, snett bakom...
Vid tungapporten trodde hon att hon skulle få en tillsägelse när jag lagt ner apporten så hon tog det säkra före det osäkra och klev iväg några steg från sin plats, men hon apporterade grymt fint!
Men hur som helst räckte det till uppflyttning och det känns som sagt helt mysko. Lilla FisRusis!
Lilla SUPER FisRusis!
-en mallig matte funderar vidare
Lilla lilla pluttRusis - Elitklass! Det låter helt skumt!
Jag börjar med att tacka min digra supporterskara, den gick inte av för hackor :D
Tiina "Pressekreteraren" slog följe redan här hemifrån på morgonen, jätteskönt att ha sällskap i bilen och hon skötte dessutom föredömligt all rapportering till den övriga klacken, för det är ju inte lite man förväntas rapportera... Till klubben kom sedan Jennie, Per, Malin & Nicke & Tuva, Pia, Magda & Peter & Tim, Charlotte, Lotta (även om hon egentligen var där i form av spårläggare) och självklart Johan & Moa.
TACK till er alla!
Tävlingen då. Dagen började i skogen med spåren och Rusa gjorde ett fint upptag och spårade fantastiskt bra (i synnerhet med tanke på förberedelserna). Vi kom runt på 17 minuter och hade alla pinnarna i fickan. Tillbaka på klubben blev det en stunds väntan på uppletandet. Rusa hämtar snabbt in tre föremål och när det var ropat en minut kvar tog hon det fjärde men det tappade hon på vägen in för att hennes klantarsle till matte jublade kanske lite väl entusiastiskt. Hunden stannar och ser lite frågande ut och jag ber henne att hämta den! Hämta den! Men lilla hunden kommer inte ihåg var hon tappade föremålet. Vi fick dock in det efter lite snurr, men betyget dalade ju givetvis, jag tror att vi fick 8,5.
Eftersom vi bara var fyra kvar kördes plats och lydnad direkt efter att uppletandet var avslutat. Platsen gick bra, trots att det var första gången hon råkade ut för skott och gömd matte. jag var dock inte så orolig eftersom hon har legat lugnt med gömd matte och hon har legat lugnt med skott.
Lydnadsprogrammet kan väl sammanfattas med "Stolpe och in!" Det gick med ett nödrop kan man väl säga. Fria följet, inkallningen, krypet, och hoppet gick i varje fall skapligt bra. Framåtsändandet belönades med betyg 0-5 och ja hon gjorde väl allt och lite till, hon kom på på andra sträckans saktagående vilket moment det var vi höll på med. Innan dess hade hon galopperat runt lite hit o dit och passat på att tackla en människorna i gruppen.
På skallet hoppade hon upp och började jogga bakåt samtidigt som hon skällde, på tystkommandot fortsatte hon ytterligare en bit bakåt innan hon satte sig så fint så fint. Men då satt hon kanske 8-9 meter från sin matte, snett bakom...
Vid tungapporten trodde hon att hon skulle få en tillsägelse när jag lagt ner apporten så hon tog det säkra före det osäkra och klev iväg några steg från sin plats, men hon apporterade grymt fint!
Men hur som helst räckte det till uppflyttning och det känns som sagt helt mysko. Lilla FisRusis!
Lilla SUPER FisRusis!
-en mallig matte funderar vidare
lördag 21 mars 2009
Hysterikulmen
Hade tänkt att ni skulle få läsa om avslutningen på veckans träningshysteri men jag tror att jag sparar på bortförklaringarna till i morgon kväll... De kommer med största säkerhet att behövas då!
Jag skriver några rader om killarna i hundflocken istället, de får ju väldigt lite utrymme i den här bloggen nu för tiden. Dartan mår just nu relativt bra i sin gamla och ganska slitna kropp. Jag köpte ett BackOnTrack-täcke för nån månad sedan och det har han fått använda så gott som dagligen och ffa nattetid sedan dess. Nu vet jag inte om det är just BackOnTrack eller om det är det att han har haft täcke på sig. Men hur som helst är han piggare och nu galopperar han på promenaderna igen.
I övrigt är han asjobbig att ha med sig. Efter att jag krockade med bussen (typ 2002) tycker han inte om att åka i buren i bilen så han sitter och hässjar högljutt hela tiden. Sista tiden har hans bilnojja blivit värre vilket visar sig i att han dessutom vänder sig runtruntrunt väldigt ofta. Och för att toppa sitt redan irriterande beteende sitter han numer också och skäller oavbrutet när vi lämnat bilen i träningssammanhang. Utanför typ affärer är han som tur är tyst. Men mina tankar snurrar kring demens, jag tror faktiskt att han har blivit lite koko på riktigt.
I och med att han inte gillar att åka bil, får han om Johan är hemma vara kvar i huset med husse. Det här tycker Dartan är orättvist, för han VILL följa med bara han slapp buren! Och det kanske är orättvist för han uppskattar verkligen promenader tillsammans med andra på ny mark och han blir själaglad när han får hämta ett föremål eller två på uppletandet eller en stunds fotgående på appellplanen... En mattes dilemma helt enkelt.
Kastor å andra sidan är ju precis hur behaglig som helst att ha omkring sig. Han är så snäll och välanpassad att han blir nästan bortglömd för det. Han har senaste tiden fått komma ut på lydnadsplanen vid ett par tillfällen i konkurenssyfte för lillsyrran och han blir också SÅÅÅÅÅÅ glad bara han får göra lite grann. Han gör snällt allt jag ber honom om, och hade jag bara energi så det räckte att tävla två hundar skulle jag anmäla honom till några elitspår bara för att Lasse inte skulle känna sig bortglömd....
Som ni kanske har sett på hemsidan så är Kastors senaste lilla fru dräktig, hon var på ultraljud i måndags och veterinären trodde att det var minst 6 små valpar i magen på Belle. Roligt!
Annars på valpfronten ser vi också fram emot Ascas små valpar som ska komma nu i veckan....
Nä ni nu ska nog frisko och kompani hoppa i säng så vi är någotlunda pigga när klockan ringer i morgonbitti.
-Linda
Jag skriver några rader om killarna i hundflocken istället, de får ju väldigt lite utrymme i den här bloggen nu för tiden. Dartan mår just nu relativt bra i sin gamla och ganska slitna kropp. Jag köpte ett BackOnTrack-täcke för nån månad sedan och det har han fått använda så gott som dagligen och ffa nattetid sedan dess. Nu vet jag inte om det är just BackOnTrack eller om det är det att han har haft täcke på sig. Men hur som helst är han piggare och nu galopperar han på promenaderna igen.
I övrigt är han asjobbig att ha med sig. Efter att jag krockade med bussen (typ 2002) tycker han inte om att åka i buren i bilen så han sitter och hässjar högljutt hela tiden. Sista tiden har hans bilnojja blivit värre vilket visar sig i att han dessutom vänder sig runtruntrunt väldigt ofta. Och för att toppa sitt redan irriterande beteende sitter han numer också och skäller oavbrutet när vi lämnat bilen i träningssammanhang. Utanför typ affärer är han som tur är tyst. Men mina tankar snurrar kring demens, jag tror faktiskt att han har blivit lite koko på riktigt.
I och med att han inte gillar att åka bil, får han om Johan är hemma vara kvar i huset med husse. Det här tycker Dartan är orättvist, för han VILL följa med bara han slapp buren! Och det kanske är orättvist för han uppskattar verkligen promenader tillsammans med andra på ny mark och han blir själaglad när han får hämta ett föremål eller två på uppletandet eller en stunds fotgående på appellplanen... En mattes dilemma helt enkelt.
Kastor å andra sidan är ju precis hur behaglig som helst att ha omkring sig. Han är så snäll och välanpassad att han blir nästan bortglömd för det. Han har senaste tiden fått komma ut på lydnadsplanen vid ett par tillfällen i konkurenssyfte för lillsyrran och han blir också SÅÅÅÅÅÅ glad bara han får göra lite grann. Han gör snällt allt jag ber honom om, och hade jag bara energi så det räckte att tävla två hundar skulle jag anmäla honom till några elitspår bara för att Lasse inte skulle känna sig bortglömd....
Som ni kanske har sett på hemsidan så är Kastors senaste lilla fru dräktig, hon var på ultraljud i måndags och veterinären trodde att det var minst 6 små valpar i magen på Belle. Roligt!
Annars på valpfronten ser vi också fram emot Ascas små valpar som ska komma nu i veckan....
Nä ni nu ska nog frisko och kompani hoppa i säng så vi är någotlunda pigga när klockan ringer i morgonbitti.
-Linda
tisdag 17 mars 2009
Earth Hour - släck för en ljusare framtid
Jag vill slå ett slag för Världsnaturfondens klimatmanifestation - en så enkel handling som att släcka ljuset i 60 minuter - visar att vi bryr oss om framtiden.Earth Hour - lördag den 28 mars mellan 20:30 och 21:30.
Du hänger väl på?
Läs mer på Världsnaturfondens kampanjsida.
måndag 16 mars 2009
Måndag: Hysterin fortsätter
Har varit ledig idag och jag tänkte precis skriva att nu har jag nog lagt sista handen vid Rusas träning innan tävlingen. Meeeen så kom jag på att på onsdag är det skotträning på Solna och dit tänker jag åka. Och så är jag ju ledig på torsdag fm och hela fredagen och jag vet inte vad som skulle kunna hålla mig från att träna.
Dagen idag då, började med att lägga ett litet spår 400-500 meter och 4 apporter. Under tiden spåret mognade åkte jag och köpte köttbullar för det hade jag glömt hemma (ojda) och så gick vi en promenad på trekvart och innan vi åkte tillbaka till spåret fick Rusa träna platsliggning med dold matte vilket gick bra.
Spårupptaget är fortfarande en STOR osäkerhetsfaktor eftersom lilla hunden inte har nån riktig susning om vad hon ska göra. Idag tog hon sig dock ut till spåret och där blir hon lite förvånad och velar lite fram och tillbaka innan hon bestämde sig för att ge sig iväg åt rätt håll ganska så tveksamt. I skarpt läget blir uppgiften för matte att undvika att störa hunden så mycket som möjligt. Ambitionen är att vi ska hinna med åtminstone nått mer spår innan det är dags. När vi väl kom iväg så fäste hon och ökade också på drivet ordentligt och vi kom runt det lilla spåret utan några som helst bekymmer. Det känns ju skönt, för bara vi kommer iväg så tror jag nog att hon ska ta sig runt, i varje fall är det det som är känslan idag. Sen kan allt hända på tävling det är jag mycket väl medveten om...
Direkt efter att spåret var avklarat åkte vi tillbaka till klubben och tränade lydnad.
Slät inkallning utan anmärkning, lilla märta fick sig en tillsägelse innan jag lämnade och då satt hon så fint så. Framåtsändande mellan koner vi avancerade till mer tävlingslikt upplägg och hon har bra kläm på saktagåendet, så pass bra kläm att tempo ut har sänkts rätt mycket men jag skiter i det fram till tävlingen. Krypet gick bra så länge underlaget i varje fall var hyffsat. Skallet, hmmm den nya trenden är att hon skäller på bra 7-8 skall för att sedan göra ett upphåll som är liiiite för långt innan hon spontant startar upp igen. Idag klarade hon av att vara tyst tiden ut utan att skälla. Hoppet gick bra idag, både på ut- och återväg!
Avslutade passet med en jättetrött liten hund som fick gå över stegen en massa gånger för att jag ville att hon skulle hänga i och jobba trots att hon var rätt slut i kupan. Hon hade ju varit igång så gott som oavbrutet i 2,5 timme.
Stegklättrandet i sig gick skapligt, den tvekan hon tidigare haft på nerväg hade hon idag istället på uppvägen. Från början gick hon ju med dubbelsteg på vägen ner men glatt och villigt utan problem upp. Idag tvekade hon med att kliva på stegen men väl uppe gick hon med bra flyt på alla stegen.
Innan vi åkte och mötte Johan hann vi med en halvtimmespromenad till i vårsolen. Härligt!
Johan och jag möttes efter lunch på Bromma Zoo, en gigantisk anläggning, ett varuhus för oss som gillar djur och vill göra av med pengar. Hundarna fick nya halsband och koppel för deras gamla har den senaste tiden kunnat liknas vid kläderna på en uteliggare. Av tre koppel var det ett som var okej (med betoning på okej), det andra hade Dartan tuggat på ich det tredje var ett gammalt grimskaft med knutar. Halsbanden var inte bättre, ett söndertuggat och ett hyffsat helt med betoning på hyffsat) och den hund som gått med grimskaftet har fått klara sig utan halsband. Tur att man bor på landet :)
Nu har alla tre nya halsband, killarna fick varsit reflexhalsband och Rusa fick ett brunsvart med rosa blommönster (eftersom hon är tjej) och så köpte vi två nya koppel. Ett av de gamla var ju okej och då tyckte finansministern Johan att det var onödigt att köpa tre nya...
Casa Lillbacka har utökats med 19 st nya invånare, tio neontetror, sex guppys och tre "mussepigg"-platy. Moa fick nämligen ett akvarium av Per för några veckor sedan och nu är det igång (eller vad man säger). Och jag måste säga att jag trodde inte att det skulle vara så kul att sitta och titta på de där små fiskarna... Men det är faktiskt riktigt avkopplande :) Guppysarna är superfina!
Dagen idag då, började med att lägga ett litet spår 400-500 meter och 4 apporter. Under tiden spåret mognade åkte jag och köpte köttbullar för det hade jag glömt hemma (ojda) och så gick vi en promenad på trekvart och innan vi åkte tillbaka till spåret fick Rusa träna platsliggning med dold matte vilket gick bra.
Spårupptaget är fortfarande en STOR osäkerhetsfaktor eftersom lilla hunden inte har nån riktig susning om vad hon ska göra. Idag tog hon sig dock ut till spåret och där blir hon lite förvånad och velar lite fram och tillbaka innan hon bestämde sig för att ge sig iväg åt rätt håll ganska så tveksamt. I skarpt läget blir uppgiften för matte att undvika att störa hunden så mycket som möjligt. Ambitionen är att vi ska hinna med åtminstone nått mer spår innan det är dags. När vi väl kom iväg så fäste hon och ökade också på drivet ordentligt och vi kom runt det lilla spåret utan några som helst bekymmer. Det känns ju skönt, för bara vi kommer iväg så tror jag nog att hon ska ta sig runt, i varje fall är det det som är känslan idag. Sen kan allt hända på tävling det är jag mycket väl medveten om...
Direkt efter att spåret var avklarat åkte vi tillbaka till klubben och tränade lydnad.
Slät inkallning utan anmärkning, lilla märta fick sig en tillsägelse innan jag lämnade och då satt hon så fint så. Framåtsändande mellan koner vi avancerade till mer tävlingslikt upplägg och hon har bra kläm på saktagåendet, så pass bra kläm att tempo ut har sänkts rätt mycket men jag skiter i det fram till tävlingen. Krypet gick bra så länge underlaget i varje fall var hyffsat. Skallet, hmmm den nya trenden är att hon skäller på bra 7-8 skall för att sedan göra ett upphåll som är liiiite för långt innan hon spontant startar upp igen. Idag klarade hon av att vara tyst tiden ut utan att skälla. Hoppet gick bra idag, både på ut- och återväg!
Avslutade passet med en jättetrött liten hund som fick gå över stegen en massa gånger för att jag ville att hon skulle hänga i och jobba trots att hon var rätt slut i kupan. Hon hade ju varit igång så gott som oavbrutet i 2,5 timme.
Stegklättrandet i sig gick skapligt, den tvekan hon tidigare haft på nerväg hade hon idag istället på uppvägen. Från början gick hon ju med dubbelsteg på vägen ner men glatt och villigt utan problem upp. Idag tvekade hon med att kliva på stegen men väl uppe gick hon med bra flyt på alla stegen.
Innan vi åkte och mötte Johan hann vi med en halvtimmespromenad till i vårsolen. Härligt!
Johan och jag möttes efter lunch på Bromma Zoo, en gigantisk anläggning, ett varuhus för oss som gillar djur och vill göra av med pengar. Hundarna fick nya halsband och koppel för deras gamla har den senaste tiden kunnat liknas vid kläderna på en uteliggare. Av tre koppel var det ett som var okej (med betoning på okej), det andra hade Dartan tuggat på ich det tredje var ett gammalt grimskaft med knutar. Halsbanden var inte bättre, ett söndertuggat och ett hyffsat helt med betoning på hyffsat) och den hund som gått med grimskaftet har fått klara sig utan halsband. Tur att man bor på landet :)
Nu har alla tre nya halsband, killarna fick varsit reflexhalsband och Rusa fick ett brunsvart med rosa blommönster (eftersom hon är tjej) och så köpte vi två nya koppel. Ett av de gamla var ju okej och då tyckte finansministern Johan att det var onödigt att köpa tre nya...
Casa Lillbacka har utökats med 19 st nya invånare, tio neontetror, sex guppys och tre "mussepigg"-platy. Moa fick nämligen ett akvarium av Per för några veckor sedan och nu är det igång (eller vad man säger). Och jag måste säga att jag trodde inte att det skulle vara så kul att sitta och titta på de där små fiskarna... Men det är faktiskt riktigt avkopplande :) Guppysarna är superfina!
lördag 14 mars 2009
Hysterika
I torsdags träffade jag Jennie & Anna på Solna för att träna uppletande. Anna ska ju ha en liten bebis om någon vecka och vi har inte setts sedan i höstas någon gång, så det var kul att få se magen innan bebisen är ute.
Jag tänkte att jag skulle kolla av vad som händer vid ett tävlingsupplägg, och vad ska man säga? Tja, been there done that eller here we go again... Nått gör jag ju eftersom jag får hundar som kubbar som galningar på de första skicken, Rusa gjorde EXAKT som Dart alltid gjorde, rakt ut och sedan springa i vallningskanten runt hela rutan utan en tillstymmelse till att ha näsan igång. Hade jag bara skrivit dagbok back then hade jag ju nu kanske haft en susning om vad jag då gjorde så vi kom tillrätta men det gjorde jag ju inte. Nu fick Rusa i och för sig in fyra av de sex föremålen och jag skulle tro att det var inom 5 minuter, men det är ju extremt onödigt att slösa bort en massa av sin tid på att bara springa och imponeras av sin egen hastighet...
I går hade jag ledig förmiddag och då åkte jag och vovs till DTBK där vi började med att promenera en vända på golfbanan och sedan tränade jag och Rusis i modden på planen. Började med framåtsändandet och när vi är själva och hon ska springa mellan skärmarna fungerar allt bara fint. Måste alltså försöka få till nått eller några pass med en mänsklig grupp i veckan.
Skallet, just nu är vi nog på en platå där det varken går framåt eller bakåt. Frustrerande, ena gången skäller hon i bra serie och tystnar på en gång, nästa gång skäller hon med uppehåll och kan inte hålla truten på tystkommandot. Träna träna träna, ett tämligen enkelt moment där det känns onödigt att ge bort poängen.
Krypet, fungerade fint. Kanske att hon låg lite för högt i aktivitet men hon höll sin teknik och då är det bra.
Hoppet. Jaha nu har jag lyckats få henne att satsa ordentligt på uthoppet och då helt plötsligt börjar hon hjula på återhoppet eller rättare sagt så försöker hon balansera uppe på hindret och det får man inte en endaste poäng på. Måste alltså klura ut ett sätt som gör att hon tar i mer ordentligt på tillbakahoppet. Tips? Någon?
Idag jobbade jag också kväll så på förmiddagen hann jag med ett spår som Johan lade åt oss. Man kan väl utan underdrift säga att om vi kommer runt spåret på tävlingen ska vi dels få ett bra spår och dels måste vi ha en STOR nypa tur också. För att idag var madame väldigt strulig och ofokuserad, vi kom runt men det var med nöd och näppe. Sååååå om vi den här kommande veckan kan utöka dygnets timmar så ska jag nog hinna med att träna det som måste tränas fram till tävlingen. Stackars Rusis! Först händer ingenting händer ingenting händer ingenting i flera månader sedan BAAAM! NU TRÄNAR VI HYSTERISKT!!!!
Jobbar i morgon också men vår skyddsträning är inställd på kvällen så då hinner jag ju träna lite efter jobbet :D
Hej svejs från en lätt träningsmanisk Linda
....som håller tummarna för att Belle som ska på ultraljud i början på veckan har små Kastorbebisar i magen!
Jag tänkte att jag skulle kolla av vad som händer vid ett tävlingsupplägg, och vad ska man säga? Tja, been there done that eller here we go again... Nått gör jag ju eftersom jag får hundar som kubbar som galningar på de första skicken, Rusa gjorde EXAKT som Dart alltid gjorde, rakt ut och sedan springa i vallningskanten runt hela rutan utan en tillstymmelse till att ha näsan igång. Hade jag bara skrivit dagbok back then hade jag ju nu kanske haft en susning om vad jag då gjorde så vi kom tillrätta men det gjorde jag ju inte. Nu fick Rusa i och för sig in fyra av de sex föremålen och jag skulle tro att det var inom 5 minuter, men det är ju extremt onödigt att slösa bort en massa av sin tid på att bara springa och imponeras av sin egen hastighet...
I går hade jag ledig förmiddag och då åkte jag och vovs till DTBK där vi började med att promenera en vända på golfbanan och sedan tränade jag och Rusis i modden på planen. Började med framåtsändandet och när vi är själva och hon ska springa mellan skärmarna fungerar allt bara fint. Måste alltså försöka få till nått eller några pass med en mänsklig grupp i veckan.
Skallet, just nu är vi nog på en platå där det varken går framåt eller bakåt. Frustrerande, ena gången skäller hon i bra serie och tystnar på en gång, nästa gång skäller hon med uppehåll och kan inte hålla truten på tystkommandot. Träna träna träna, ett tämligen enkelt moment där det känns onödigt att ge bort poängen.
Krypet, fungerade fint. Kanske att hon låg lite för högt i aktivitet men hon höll sin teknik och då är det bra.
Hoppet. Jaha nu har jag lyckats få henne att satsa ordentligt på uthoppet och då helt plötsligt börjar hon hjula på återhoppet eller rättare sagt så försöker hon balansera uppe på hindret och det får man inte en endaste poäng på. Måste alltså klura ut ett sätt som gör att hon tar i mer ordentligt på tillbakahoppet. Tips? Någon?
Idag jobbade jag också kväll så på förmiddagen hann jag med ett spår som Johan lade åt oss. Man kan väl utan underdrift säga att om vi kommer runt spåret på tävlingen ska vi dels få ett bra spår och dels måste vi ha en STOR nypa tur också. För att idag var madame väldigt strulig och ofokuserad, vi kom runt men det var med nöd och näppe. Sååååå om vi den här kommande veckan kan utöka dygnets timmar så ska jag nog hinna med att träna det som måste tränas fram till tävlingen. Stackars Rusis! Först händer ingenting händer ingenting händer ingenting i flera månader sedan BAAAM! NU TRÄNAR VI HYSTERISKT!!!!
Jobbar i morgon också men vår skyddsträning är inställd på kvällen så då hinner jag ju träna lite efter jobbet :D
Hej svejs från en lätt träningsmanisk Linda
....som håller tummarna för att Belle som ska på ultraljud i början på veckan har små Kastorbebisar i magen!
onsdag 11 mars 2009
Träning
Idag hade jag, Jennie, Malin och Magda en liten kennelträff på parkeringen i Frösundavik. 8 tervar varav 5 Kogaråsare nämligen Kastor, Rusa, Orca, Pesto och Svante. Sedan var det Dartan och Hjärtie från Newstory och lilla Gira från Ullheden.
Vi började med att träna uppletande och Rusis flängde runt lite mer än vad hon brukar. Men hon slet på och fick in sina fyra prylar, tror att flängandet till viss del beror på snön som det senaste dagarna trillat ner i mängder. Vi har nu större snövallar än vad vi haft på hela vintern och jag hatar snön och längtar efter våren mer än någonsin....
Efter uppletandet tränade vi lydnad och jag fick hela högrelydnaden kommenderad och det märks att jag har tränat alldeles för mycket ensam för lilla madame var mer störd än tidigare av alla människor runt omkring. Men hur som helst gick fria följet och inkallningen bra, framåtsändandet är ju inte färdigt och kommer inte att bli det på en vecka heller. Men nu ligger fokus fram till tävlingen på att schyssta till det så att vi förhoppningsvis kan rädda ett betyg. Krypet går bra och skallet har vi kommit så långt med att nu sitter hon fint och skäller bra bredvid mig men på tystkommandot hoppar hon bakåt och tystnar för att efter ett par sekunder sätta igång att skälla igen... Alltså nästa träningsläxa!
Tung apporteringen, helt ok just nu.
Träffen avslutades med lunch på Thelins, jättetrevligt!
Vi började med att träna uppletande och Rusis flängde runt lite mer än vad hon brukar. Men hon slet på och fick in sina fyra prylar, tror att flängandet till viss del beror på snön som det senaste dagarna trillat ner i mängder. Vi har nu större snövallar än vad vi haft på hela vintern och jag hatar snön och längtar efter våren mer än någonsin....
Efter uppletandet tränade vi lydnad och jag fick hela högrelydnaden kommenderad och det märks att jag har tränat alldeles för mycket ensam för lilla madame var mer störd än tidigare av alla människor runt omkring. Men hur som helst gick fria följet och inkallningen bra, framåtsändandet är ju inte färdigt och kommer inte att bli det på en vecka heller. Men nu ligger fokus fram till tävlingen på att schyssta till det så att vi förhoppningsvis kan rädda ett betyg. Krypet går bra och skallet har vi kommit så långt med att nu sitter hon fint och skäller bra bredvid mig men på tystkommandot hoppar hon bakåt och tystnar för att efter ett par sekunder sätta igång att skälla igen... Alltså nästa träningsläxa!
Tung apporteringen, helt ok just nu.
Träffen avslutades med lunch på Thelins, jättetrevligt!
söndag 8 mars 2009
Skyddshelg
I lördags ringde klockan 03.00 och på glada ben hoppade jag ur sängen. Kom iväg som planerat halv fyra på morgonen och resan ner till Stormvallen tog knappt fyra och halv timme och gick alldeles utmärkt. Parkerade vid ridhuset tio minuter innan utsatt tid och den första personen jag fick syn på var Anna med Frank, kul!
Alla vi som skulle vara med på lägret fick börja med att bekanta oss under tiden vi åt frukost. Det visade sig vara ett jättetrevligt gäng med många olika raser representerade, boxer, dobermann, riesen och givetvis malle och schäfer. Superroligt! Det är ju så kul att träffa och lära känna nya hundmänniskor. Man kan summera med att det var högt i tak och att gliringarna haglade, men västkustborna gick bet på att knäcka en hufvudstadsbo även om försöken tidvis var enträgna :D
Har verkligen haft en kalashelg med jättebra träning, Jörgen, och Christoffer som hjälper till att figga är verkligen hur duktiga som helst. Rusa har tagit ett STORT steg framåt, hon har skött sig suveränt bra hela helgen, dvs 7 pass på raken. Ska sätta mig och skriva ner vad vi har gjort och försöka göra en plan för vår kommande träning här hemma, så jag återkommer med en mer detaljerad beskrivning av träningen lite senare.
Vi har fått jättefin mat och blivit väl omhändertagna och pratat hund timmavis, det var jättekul att se de olika hundarna arbeta.
Jag fick ju låna en bil av min lillebror, en trevlig bil, men det var väl kanske inte den mest optimala hundbilen om man säger så. En Volvo S80 med fiiin ljusbeige skinnklädsel, alltså en bil utan kombi... Jag tänkte dock inte så långt utan trodde att det skulle räcka med att packa in baksätet med typ fyra lakan och en stor bäddmadrass, eller rättare sagt det trodde jag så länge jag var kvar här hemma där backen är djupfryst och stenhård. Väl på plats insåg jag bilens olämpliga utformning och inredning, för ni kanske vet hur det brukar se ut på marken utanför ridhus på våren, GEGGIGT! Gegga i kombination med ridhussand är nog inte den bästa behandlingen för ljusbeigt skinn... Men änglarna Jörgen & Karin kom till undsättning med en bur som ställdes upp i ridhusets varma fikarum, så där har Rusis fått ligga mellan träningspassen. Tack vare det kan jag återlämna bilen i sitt ursprungliga skick vilket känns fantastiskt skönt!
Tack alla närvarande för en jättetrevlig helg, jag sitter i soffan och bloggar och slötittar på Beck efter en skitjobbig lååång hemresa i snömodd och på sliriga vägar. Men tack vare energikicken jag fick av helgen, kom jag till slut hem tillsammans med en trött och nöjd liten SUPERRUSA.
-Linda
...som avslutar med att säga GRATTIS till Dartsonen Spinoys Julius "Julle" med matte Eva som tävlat lydnadsklass III och fått sitt andra förstapris. Härligt!
Alla vi som skulle vara med på lägret fick börja med att bekanta oss under tiden vi åt frukost. Det visade sig vara ett jättetrevligt gäng med många olika raser representerade, boxer, dobermann, riesen och givetvis malle och schäfer. Superroligt! Det är ju så kul att träffa och lära känna nya hundmänniskor. Man kan summera med att det var högt i tak och att gliringarna haglade, men västkustborna gick bet på att knäcka en hufvudstadsbo även om försöken tidvis var enträgna :D
Har verkligen haft en kalashelg med jättebra träning, Jörgen, och Christoffer som hjälper till att figga är verkligen hur duktiga som helst. Rusa har tagit ett STORT steg framåt, hon har skött sig suveränt bra hela helgen, dvs 7 pass på raken. Ska sätta mig och skriva ner vad vi har gjort och försöka göra en plan för vår kommande träning här hemma, så jag återkommer med en mer detaljerad beskrivning av träningen lite senare.
Vi har fått jättefin mat och blivit väl omhändertagna och pratat hund timmavis, det var jättekul att se de olika hundarna arbeta.
Jag fick ju låna en bil av min lillebror, en trevlig bil, men det var väl kanske inte den mest optimala hundbilen om man säger så. En Volvo S80 med fiiin ljusbeige skinnklädsel, alltså en bil utan kombi... Jag tänkte dock inte så långt utan trodde att det skulle räcka med att packa in baksätet med typ fyra lakan och en stor bäddmadrass, eller rättare sagt det trodde jag så länge jag var kvar här hemma där backen är djupfryst och stenhård. Väl på plats insåg jag bilens olämpliga utformning och inredning, för ni kanske vet hur det brukar se ut på marken utanför ridhus på våren, GEGGIGT! Gegga i kombination med ridhussand är nog inte den bästa behandlingen för ljusbeigt skinn... Men änglarna Jörgen & Karin kom till undsättning med en bur som ställdes upp i ridhusets varma fikarum, så där har Rusis fått ligga mellan träningspassen. Tack vare det kan jag återlämna bilen i sitt ursprungliga skick vilket känns fantastiskt skönt!
Tack alla närvarande för en jättetrevlig helg, jag sitter i soffan och bloggar och slötittar på Beck efter en skitjobbig lååång hemresa i snömodd och på sliriga vägar. Men tack vare energikicken jag fick av helgen, kom jag till slut hem tillsammans med en trött och nöjd liten SUPERRUSA.
-Linda
...som avslutar med att säga GRATTIS till Dartsonen Spinoys Julius "Julle" med matte Eva som tävlat lydnadsklass III och fått sitt andra förstapris. Härligt!
fredag 6 mars 2009
Impulsivitet
Har ju funderat i flera veckor om jag skulle åka till Stormvallen på skyddshelg eller inte. Idag, sent omsider, eller lite mer exakt 16.55 bestämde jag mig för då fick jag reda på att jag och Rusa kunde låna en bil av min bror. Jag lät bildilemmat bli avgörande eftersom jag inte kunde bestämma mig, jag kunde ju inte ta Alhambran och lämna Johan med hundar och unge att åka runt i knarkarforden. Och jag hade verkligen ingen lust att sätta mig i knarkarforden på nån långresa, får krypningar av tanken att bli ståendes någonstans och inte ta mig hem. Knarkarfordar ska endast färdas kortare sträckor, och då med sin manliga ägare bakom ratten som klarar av att meka på plats så att säga...
Återkommer efter helgen, nu måste jag hoppa i säng eftersom jag ska åka 03.30....
Hej svejs!
Återkommer efter helgen, nu måste jag hoppa i säng eftersom jag ska åka 03.30....
Hej svejs!
onsdag 4 mars 2009
Suddig men häftig fartbild på Rusis
Idag har Rusa fått träna igen, man kan minst sagt säga att det blir en aningens ojämnt fördelat på aktivitetsnivån just nu. Vissa dagar händer ingenting mer än just kortare rastningsrundor för att som idag göra allt på en och samma dag.
Träffade Malin på förmiddagen och vi började med en promenad, när vi kom tillbaka hade spårupptagen kallnat så pass att det var dags att släppa på. Vi diskuterade lite innan eftersom jag inte har någon bra utarbetad plan för hur jag ska bedriva upptagsträningen. Har medvetet varit extremt enkelsidig under hela Rusas spårkarriär med att alltid ha direktpåsläpp. Men nu när det närmar sig tävling med stormsteg börjar det brinna i knutarna för att lära henne ta upp det från sidan och att skickas ut framåt för att leta upp spåret.
Om jag inte har räknat fel så tror jag att det var tredje gången idag som Rusis fick sidopåsläpp och första gången gick det ju inget vidare och de andra två passen har jag gått med kort lina ända fram till spåret där hon fått välja riktning och ge sig iväg. Dagens övning då, ja vi kom fram till att jag skulle skicka henne med ett framåtkommando och sedan hålla emot så hon fick dra sig ut till spåret och där välja riktning. Det fungerade super! Jag hade lagt ett upptag till höger och ett till vänster, och lilla hunden går ut rakt och prydligt och ger sig i väg åt rätt håll på båda spåren. Man kan ju bli salig för mindre, men det som känns lite darrigt, är att vi kommer hinna med så få repetitioner innan tävling pga snöhelvetet. Nu är dock snön snart (förhoppningsvis) ett minne blott, så mina lediga dagar kommer att ägnas åt att träna spår, måste ju förutom upptagsträningen hinna med att lägga lite längre spår också för att hon ska ha en rimlig chans att orka runt.
Efter spåren körde vi uppletande, idag utan knockout och utan synretning. Fyra främmande (stora) föremål på linje, lika många skick och hämtade föremål, duktig vovva!
Vi avslutade med ett lydnadspass där vi startade upp med ett überkort frittfölj som följdes av inkallning och om vi hoppar över kvarsittandet finns det inget att anmärka på, meeeen hon sitter och åker på häcken när jag lämnar henne. Apa! Hon accepterade dock korringeringen och satt sedan stilla, men det känns som om det är återkommande, och ffa slarv från min sida. Det är så djäkla tråkig träning, men det är ju å andra sidan onödigt att ge bort poängen på tävling....
Framåtsändandet är ju inte färdigt, men det kan schysstas till inför tävlingen. Hon går rakt och fint och sakta på saktagåendet, och hon galoppar iväg fint när jag skickar henne men hon bryter av lite för långt ifrån gruppen dvs lite tidigt. Säkert en biverkning av att jag tränat ensam sista månaden, hon håller dock ett hyffsat avstånd till mig och jag kanske ska låta det vara så just nu för att försöka rädda ett eventuellt betyg. Men jag vill att hon dels ska ha lite mer tryck i utgången och att hon ska skifta i eller precis framför gruppen.
Skallet går bra om jag står framåtlutad à la Quasimodo, då sitter hon finfint stilla med sina små fötter och skäller på bra och tystnar på kommando. Mer upprätt matte leder till höga frambenslyft och yvigare teknik överlag.
Hoppet, bra med bollkast. Fortsätter så ett tag till.
Platsliggning med dold matte, hon låg lugnt och fint i fyra minuter sedan tyckte lilla hunden att det var tråkigt att ligga där och tänkte därmed sonika promenera iväg men matten stod bakom ett skrymsle med titthål och såg vad som var i görningen. Så efter en verbal tillsägelse från fortsatt dold matte låg lilla hunden som ett ljus men med ett mycket undrande ansiktuttryck. "Hur kan hon se mig om jag inte ser henne?"
Tack till Malin för en bra dag!!! Eftersom jag längtar efter våren avslutar jag med en bild på Rusa Storöra som ½-årsvalp bland tusenskönorna utanför Lenas hus
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)