Linda's blogg

Suddig men häftig fartbild på Rusis

Idag har Rusa fått träna igen, man kan minst sagt säga att det blir en aningens ojämnt fördelat på aktivitetsnivån just nu. Vissa dagar händer ingenting mer än just kortare rastningsrundor för att som idag göra allt på en och samma dag.

Träffade Malin på förmiddagen och vi började med en promenad, när vi kom tillbaka hade spårupptagen kallnat så pass att det var dags att släppa på. Vi diskuterade lite innan eftersom jag inte har någon bra utarbetad plan för hur jag ska bedriva upptagsträningen. Har medvetet varit extremt enkelsidig under hela Rusas spårkarriär med att alltid ha direktpåsläpp. Men nu när det närmar sig tävling med stormsteg börjar det brinna i knutarna för att lära henne ta upp det från sidan och att skickas ut framåt för att leta upp spåret.

Om jag inte har räknat fel så tror jag att det var tredje gången idag som Rusis fick sidopåsläpp och första gången gick det ju inget vidare och de andra två passen har jag gått med kort lina ända fram till spåret där hon fått välja riktning och ge sig iväg. Dagens övning då, ja vi kom fram till att jag skulle skicka henne med ett framåtkommando och sedan hålla emot så hon fick dra sig ut till spåret och där välja riktning. Det fungerade super! Jag hade lagt ett upptag till höger och ett till vänster, och lilla hunden går ut rakt och prydligt och ger sig i väg åt rätt håll på båda spåren. Man kan ju bli salig för mindre, men det som känns lite darrigt, är att vi kommer hinna med så få repetitioner innan tävling pga snöhelvetet. Nu är dock snön snart (förhoppningsvis) ett minne blott, så mina lediga dagar kommer att ägnas åt att träna spår, måste ju förutom upptagsträningen hinna med att lägga lite längre spår också för att hon ska ha en rimlig chans att orka runt.

Efter spåren körde vi uppletande, idag utan knockout och utan synretning. Fyra främmande (stora) föremål på linje, lika många skick och hämtade föremål, duktig vovva!

Vi avslutade med ett lydnadspass där vi startade upp med ett überkort frittfölj som följdes av inkallning och om vi hoppar över kvarsittandet finns det inget att anmärka på, meeeen hon sitter och åker på häcken när jag lämnar henne. Apa! Hon accepterade dock korringeringen och satt sedan stilla, men det känns som om det är återkommande, och ffa slarv från min sida. Det är så djäkla tråkig träning, men det är ju å andra sidan onödigt att ge bort poängen på tävling....

Framåtsändandet är ju inte färdigt, men det kan schysstas till inför tävlingen. Hon går rakt och fint och sakta på saktagåendet, och hon galoppar iväg fint när jag skickar henne men hon bryter av lite för långt ifrån gruppen dvs lite tidigt. Säkert en biverkning av att jag tränat ensam sista månaden, hon håller dock ett hyffsat avstånd till mig och jag kanske ska låta det vara så just nu för att försöka rädda ett eventuellt betyg. Men jag vill att hon dels ska ha lite mer tryck i utgången och att hon ska skifta i eller precis framför gruppen.

Skallet går bra om jag står framåtlutad à la Quasimodo, då sitter hon finfint stilla med sina små fötter och skäller på bra och tystnar på kommando. Mer upprätt matte leder till höga frambenslyft och yvigare teknik överlag.

Hoppet, bra med bollkast. Fortsätter så ett tag till.

Platsliggning med dold matte, hon låg lugnt och fint i fyra minuter sedan tyckte lilla hunden att det var tråkigt att ligga där och tänkte därmed sonika promenera iväg men matten stod bakom ett skrymsle med titthål och såg vad som var i görningen. Så efter en verbal tillsägelse från fortsatt dold matte låg lilla hunden som ett ljus men med ett mycket undrande ansiktuttryck. "Hur kan hon se mig om jag inte ser henne?"

Tack till Malin för en bra dag!!! Eftersom jag längtar efter våren avslutar jag med en bild på Rusa Storöra som ½-årsvalp bland tusenskönorna utanför Lenas hus