Hysterikulmen

Hade tänkt att ni skulle få läsa om avslutningen på veckans träningshysteri men jag tror att jag sparar på bortförklaringarna till i morgon kväll... De kommer med största säkerhet att behövas då!

Jag skriver några rader om killarna i hundflocken istället, de får ju väldigt lite utrymme i den här bloggen nu för tiden. Dartan mår just nu relativt bra i sin gamla och ganska slitna kropp. Jag köpte ett BackOnTrack-täcke för nån månad sedan och det har han fått använda så gott som dagligen och ffa nattetid sedan dess. Nu vet jag inte om det är just BackOnTrack eller om det är det att han har haft täcke på sig. Men hur som helst är han piggare och nu galopperar han på promenaderna igen.
I övrigt är han asjobbig att ha med sig. Efter att jag krockade med bussen (typ 2002) tycker han inte om att åka i buren i bilen så han sitter och hässjar högljutt hela tiden. Sista tiden har hans bilnojja blivit värre vilket visar sig i att han dessutom vänder sig runtruntrunt väldigt ofta. Och för att toppa sitt redan irriterande beteende sitter han numer också och skäller oavbrutet när vi lämnat bilen i träningssammanhang. Utanför typ affärer är han som tur är tyst. Men mina tankar snurrar kring demens, jag tror faktiskt att han har blivit lite koko på riktigt.
I och med att han inte gillar att åka bil, får han om Johan är hemma vara kvar i huset med husse. Det här tycker Dartan är orättvist, för han VILL följa med bara han slapp buren! Och det kanske är orättvist för han uppskattar verkligen promenader tillsammans med andra på ny mark och han blir själaglad när han får hämta ett föremål eller två på uppletandet eller en stunds fotgående på appellplanen... En mattes dilemma helt enkelt.

Kastor å andra sidan är ju precis hur behaglig som helst att ha omkring sig. Han är så snäll och välanpassad att han blir nästan bortglömd för det. Han har senaste tiden fått komma ut på lydnadsplanen vid ett par tillfällen i konkurenssyfte för lillsyrran och han blir också SÅÅÅÅÅÅ glad bara han får göra lite grann. Han gör snällt allt jag ber honom om, och hade jag bara energi så det räckte att tävla två hundar skulle jag anmäla honom till några elitspår bara för att Lasse inte skulle känna sig bortglömd....

Som ni kanske har sett på hemsidan så är Kastors senaste lilla fru dräktig, hon var på ultraljud i måndags och veterinären trodde att det var minst 6 små valpar i magen på Belle. Roligt!

Annars på valpfronten ser vi också fram emot Ascas små valpar som ska komma nu i veckan....

Nä ni nu ska nog frisko och kompani hoppa i säng så vi är någotlunda pigga när klockan ringer i morgonbitti.
-Linda