Moa

Ni som bara vill läsa om hunderiet får hoppa över det här inlägget för det kommer bara att handla om goa Moa.

Ikväll har hon för första gången vänt sig från mage till rygg. Tjoho duktig bebis. Hon är 3 månader och 1 vecka gammal, förra veckan vägde hon 6455 stadiga gram och var 62,5 cm lång. Den lilla nyfödda minibebisen är nu ett minne blott, men vi har istället fått en glad rolig krabat som svarar och kommunicerar. Att vara mamma är så mycket roligare än vad jag nånsin hade kunnat tänka mig innan. Det krävs inte särskilt mycket av henne för att man ska le och bli glad ända rakt in hjärtat. Märkligt märkligt vad den här lilla människan kan påverka en. Det är svårt att fatta eftersom jag aldrig har längtat efter barn innan Moa var ett faktum.

Förra veckan fick vi vår nya videokamera och samma kväll som vi hade hämtat den stod hon i mitt knä och jag gör pruttljud och rätt var det är börjar ungen att skratta med ljud, hur gulligt som helst, hon har ju flinat och lett länge men skratta på riktigt var det nu premiär för. Jag tjoade till Johan att han skulle hämta kameran och filma henne och vi lyckades faktiskt dokumentera den fantastiska begivelse :)

Den vanliga kameran nyttjas flitigt och den senaste tidens Moa-alster återhittas här i vårt webalbum...

//Linda