Idag var det dags för årets första cykeltur för min del. Johan tjuvstartade för några veckor sedan och hojjade en sväng med Rusis. Han hade sele och koppel och lyckades manövrera sig utan fall i ett antal km...
Glad i hågen satte jag på selar på både hundarna för nu skulle även Lasse latmask får röra lite på sig. Satte mig upp på cykeln och trampade iväg. Eller rättare sagt jag åkte iväg bakom två ystra hundar och kände på en gång att styra cykeln med en hand för att hålla kopplen i den andra handen var ett omöjligt eller rättare sagt ett livsfarligt projekt.
Vände hem och satte på mig bältet och satte fast hundarna i det och därmed fick jag två händer att sätta på styret. Nu gick det superbra, hundarna sprang prydlig framför mig. Rusa tycker det är roligt att dra och sliter på fint i selen hela tiden, Larsa däremot han tyckte det var roligt de första kilometrarna sedan sprang han och jamsade lite här och där. Ena stunden framför för att i nästa hamna snett bakom oss...
På hemväg tänkte jag cykla på grusvägen över golfbanan men rätt var det var ebbade grusvägen ut i bara gräset och istället för att vända om tänkte jag att jag cyklar över gräset fram till nästa grusväg. Men det var inte så uppskattat, golfare är synnerligen aggressiva varelser. En snubbe kom springandes för att vråla och gapa att jag skulle hålla mig på vägarna och låta bli att skada gräset. Hallå ja, jag cyklade ute i ruffen men det kanske var där hans bollar hamnade... Svarade käckt att jag hade cyklat vilse och var på väg mot vägen men den arga golfaren gav sig inte så till slut började jag skratta åt hans omsorger, vilket inte heller var uppskattat. Tur att Kastor helt plötsligt fick hemlängtan :D och bidrog till att farten ökade en stund.
Hmmm, sen har jag en liten bekännelse... Jag har anmält Rusis till tre elitspår...
JAAAA, jag vet att jag lovade att hon skulle vara mer färdig först. Men om sanningen ska fram så behöver jag ha henne anmäld för att jag ska prioritera träningen. Om jag inte har en morot/sparkihäcken gör vi annat än tränar på det vi måste lära oss...
Avslutar med att säga GRATTIS till Dartsonen Kogaråsens Otiz och matte Gun som blev uppflyttade till högresök i helgen!
-Linda, som ska planera morgondagens träning nu :o)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ha ha ha!
Skrattar ihjäl mej tror jag. Där fick han golfgubben, ett gapskratt rätt i nyllet :-))
Hur är det med bromsmusklerna i rumpan idag då då? He he he...
Narni är helt jävla tokig i selen, drar som den värsta ångvält så jag får bromsa mej igenom cykelturen... Och din rackare, ELITSPÅR... Oh milde himmel vad nervös jag blev när jag skrev det enbart, och du har anmält redan... Brrr... MEn men, hejjarklacken anmäler sig för tjänstgöring! Skam den som sätter sina mål så lågt så att hon når dom, säger alltid min kloka kompis Anna.
KRAM på er // Carina & Narni
Tjuter av skratt när jag ser er cyklades där borta. Själv ska jag överlämna cyklingen till min man med Elvah för har man ben som tolv och tretton så behöver man säkert hockey utrustning på sig vid den turen. Vi ser fram emot Otiz och Giah barn nu till sommaren. Nu väntar vi bara och väntar tills vår tvåbenta ska komma & sen till alla de fyrbenta. Många kramar från oss alla. / Elvah med hela familjen
Oj, oj du lever farligt du. Golfare bråkar man inte ostraffat med. Kan riktigt se den ilskne framför mig och det är en tämligen skrattretande syn he, he
Kram
Anna
Skicka en kommentar