lördag 18 april 2009

Livet går vidare...

Ett jättestort Tack till alla er som skickat gulliga hälsningar till minnet av Dartan här i bloggen, i gästboken, på hemsidor och per mail. Det värmer jättemycket! Tack tack tack!
Konstigt nog går livet vidare, det har nu nästan gått en vecka utan Puffe närvarande och vi börjar kanske så smått vänja oss. På Rusis märks det ingenting, men Kastor är ledsen. Han går runt här hemma och är en skugga av sitt vanliga jag. I normala fall har han alltid legat där jag är, på mina fötter men nu sen vi kom hem utan Dart har Kastor valt att ligga där Dart alltid låg. I tvättstugan...

Var hur som helst iväg och tränade tillsammans med Malin häromdagen, och vad skulle man göra utan sina träningskompisar??? Jag har ju mest tränat själv hela vintern och känt att jag har inte kommit framåt, snarare tagit flera steg bakåt. Rusis har tappat massor av sin lydnad, men efter en förmiddags träning med proffsigt sällskap och kritiska ögon är vi kanske på rätt spår igen. Vi får se och utvärdera lite nya tankar om ett tag. Det är bland annat fotgåendet som var grymt bra i höstas som vi nästan helt tappat, hunden är nu okoncentrerad och ofokuserad och hon har tendenser till ljud vilket gjort att jag har tänkt att jag måste ta det lite piano och bara godisbelöna för att inte förvärra ljuden. Men det har inte fungerat och nu med Malins hjälp bestämde vi oss att kampbelöna igen och vips så tyckte lilla hunden att det var roligt igen... Ljuden försvann och hon känns på en gång mer koncentrerad.

Kastor blev pappa till 6 fina valpar i går 17/4 hos Kipis. 3+3 blev fördelningen och mamma Belle och valparna ska enligt rapporter må alldeles prima! Vi ser fram emot att åka och titta på dem om några veckor...

Det märks att tävlingssäsongen dragit igång ordentligt, förra veckan var det ju Påsksmällen i Norrköping och där tävlade flera av våra kamrater, och Malin & Pesto smällde i med ett kalasresultat på 607 poäng fick cert och blev brukschampion. Härligt, nu är vi bara lite ivriga och hoppas på ytterligare ettSM-resultat för vi vill boka boende i Falkenberg i slutet av augusti...
De gjorde en start idag också på Stockholmsdistriktets DM på DTBK där undertecknad stod som domare på lydnadsplanen och visade olika betyg. Därmed fick jag ju äran att titta ordentligt på deras program. Lydnaden gick bra, men Pestos ngt kritiska matte tyckte att det var klasskillnad jämfört med förra helgen... Tyvärr hade de lite för mycket poäng bort i skogen men de placerade sig dock trea av arton hundar.
Jennie & Orca var med på samma tävling och deras lydnad var också fin men Orca var en aningens överladdad och släktskapet med sin far och syster gick inte att ta miste på. Hon var härlig att titta på och det känns fantastiskt kul att att det är nån som för traditionerna vidare :D
Orca kommer att bli grym vänta bara...
Lille Svantefjant & Magda har också tävlat idag och nu är Svante uppflyttad till lägre. Jättebra gjort för Svantis gjorde lite annat på spåret men eftersom de har en jättefin lydnad klarade de uppflyttningen trots allt. Nu håller vi tummarna för att Magda vill vara lite gambler nästa helg, eller hur *ler*

Ja som ni ser, livet går vidare även om det ibland känns lite konstigt.
Linda

2 kommentarer:

Carina sa...

Skönt att höra att ni börjar repa er! Och härligt med lite hjälp i träningen, shit vad ensam man är när man är ensam :-))
Jag och Narniparni har varit iväg och tränat tävling idag igen, och i vanlig ordning snubblade vi på mållinjen... men men, vi fuskar vidare så blir det säkert bra tillslut. Matte är inte riktigt i balans, och då blir det inte rätt i nån ända verkar det som..
Hälsa Malin att vi håller tummarna för att dom tar sig till SM, hade varit kanonkul att få ett tervekipage att hejja på! En liten delegation från TJBK har redan bokat camping på Skrea. (där har dom stugor oxå!)
Vi hörs av snart (när du orkar spruta lite goda råd och idéer, så finns det lite att ta tag i)
KRAM KRAM KRAM

Anna Sundalen sa...

Urs och fy, läste om er stora sorg först nu. Förstår att det är tufft men tänk vilket liv ni fick tillsammans, långt och lärorikt. Sedan finns det ju gott om ättlingar att vara stolt och glädjas över.

Kram
Anna