Ledsen Påsk

Vi har i år firat påsken nere hos Lena och Wille, men i år kan vi inte säga att det har varit en glad påsk.

I söndags morse dog Dartan.

Han blev hängig vid nio på lördagskvällen men inte så pass att vi trodde att det var fara å färde för att han hade ätit sin middag med god aptit och varit ute jagat runt efter den löpande Rusa hela helgen. När vi gick och la oss hade han svårt att komma till ro, han vankade fram och tillbaka, reste sig - la sig, var uppe och drack, gick och la sig för att straxt vara uppe vanka igen.... Johan och jag låg med huvudet i fotändan och kliade på honom och undrade vad som var fel. Men vid halv fyra kände jag att han var helt hård över magen och vid fyra trodde jag att han kanske skulle bli bra om han bara fick komma ut och röra sig lite och kanske bajsa. Ut kom vi med nöd och näppe, han ville inte gå, inte ett steg. Buken var hård och uppsvullen och nu insåg både jag och Johan att han var riktigt riktigt sjuk. Jag väckte Lena och bad henne komma ner och titta på honom. Vi kom fram till att vi var tvungna att ge oss iväg på en gång, närmsta veterinär var Strömsholm så vi bestämde oss för att köra hem mot Stockholm. Men vi kom bara till Söderköping - 9 mil från Lena. Där stannade vi för att titta till honom och då hittade vi honom död i bilburen. Lilla fantastiska Puffe finns inte längre och det gör så ont.

Nånting hände som gjorde att han på mindre än nio timmar gick från vital pensionär med lite rackliga ben till ett han lämnade oss för gott. Mest troligt är att det var nått med mjälten, men det spelar ju ingen roll att nu sitta och spekulera i vad som hände för Dart är död och han har lämnat oss för alltid.

Lena & Wille är fantastiska, de ställde på en gång upp som bara vänner gör. Wille grävde en grav så nu vilar Puffe bredvid Faxe och Axa. Resten av dagen hittade vi på saker tillsammans så tiden till att grubbla blev minsta möjligt. TACK för allt, bättre vänner kan man inte ha!

Dartan lever vidare genom sina fina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Jag är idag så otroligt glad och tacksam över att vi har två Dartbarn här hemma, Kastor & Rusa har lite att leva upp till för Puffe var en speciell hund. Jag måste passa på och rikta ett stort tack till Lena F för att jag fick köpa honom, han var inte den lättaste hunden att ha att göra med, men det kan inte bli så mycket roligare än att få chansen att träna en hund av Darts kaliber, på både gott och ont. Lite kusligt är det, för att det är precis 13 år sedan jag hämtade honom hemma hos Lena i Sättra. Påsken 1996 kom den lilla tervungen invirvlandes i vårt liv. 13 oförglömliga år fick vi tillsammans!

Tack till alla er som använt honom i sin avel och tack för alla trevliga rapporter om duktiga Dartungar landet runt, jag är jättemallig över er alla. Valparna i de två första kullarna hos Kogaråsen gav honom ett korningsdiplom, dvs 15 avkommor med titeln Korad.

Nu ska vi försöka hitta tillbaka till vardagen utan Darts ständiga närvaro, vilket just nu bara känns sorgligt. Men vi vet att tiden läker såren, så vi ser tiden an och tröstar oss med att för Dartan var det som hände nog det allra bästa. Han hade en enda jobbig natt, men han behövde aldrig lida och han dog med sin heder i behåll. En klen tröst just nu, men dock.

Sov gott älskade hund, vi saknar dig oändligt!!!

.