torsdag 20 november 2008

Reflektion

Dagens blogg kommer att handla om mitt jobb.

Jag har haft en riktig riktig skitdag idag, från början till slut, och då är det så skönt att man får komma hem till sin familj. Johan lyssnar, Moa är glad att se sin mamma och vill bli underhållen, Dart och Kastor hälsar och blir glada och Rusa fattar att jag inte är på topp och håller sig nära nära. Hade det inte varit för dem alla hade jag grottat ner mig fullständigt och legat på sängen och grinat.

För grinat det har jag gjort, av ilska! Fyy faaan, att man inte kan bita ihop när man känner att nu brakar det... Fick en jävla utskällning av vår överläkare för att hon själv och hennes underläkare inte kan kommunicera med varandra. Jag gillar verkligen mitt jobb men inte till vilket pris som helst, och hade det här hänt nån annanstans då hade jag förmodligen blivit förbannad och höjt rösten och vräkt ur mig några mindre väl valda ord (som jag troligen ångrat efteråt) men nu kände jag mig trängd och blev tvungen att försvara mig. Och istället för att bli högljudd bet jag ihop tills idioten hade gått och då brände ilskan bakom ögonlocken. Ja och då blir man förbannad på sig själv över det, och dessutom var jag från början stressad för att jag skulle hinna in på ett möte angående en annan av mina patienters vidare planering. Meeeen eftersom jag nu inte kunde behärska mig och bita ihop var jag när det drog ihop sig till mötestid knallröd som en stopplyckta och alldeles uppsvullen runt ögonen, och som tur var var en av mina kollagor gullig och gick istället för mig.

Som avslutning på dagen höll jag på att få med mig en liten 11 årig honkatt hem, blandning mellan huskatt och norsk skogskatt, vars husse just nu ligger på sjukhus och tyvärr blir vräkt från sin lägenhet nästa vecka och katten kommer då få åka till ett katthärberge eller avlivas. Men eftersom katten varken var hund- eller barnvan kändes det som en idiotisk idé även om det är behjärtansvärt! Men är det nån därute som känner sig hugad, hör av er så ska jag förmedla kontakten.

Rusa avslutar dagens inlägg med en inbjudan till hennes kommande 2-årsdag! Välkomna på kalas den 30 november. Vad hon kommer bjuda på ska bli mycket intressant att se :) Men hon själv avslöjar bara att "den som väntar på nått gott...."

Nä nu ska jag natta min lilla solstråle!
Linda

5 kommentarer:

Malin sa...

Stor KRAM till dig!! Vissa dagar önskar man ju att man aldrig klivit ur sängen...Hoppas att du får en bättre dag i dag. Lilla Blä tackar för inbjudan...lite oklart om färdsätt till huvudstaden men hon jobbar på det...kliar mer än någonsin i den lilla tervknoppen =)
Ha det gott och hälsa familjen//Malin & Jojo

Anonym sa...

Nä men oj då... Ja vissa dagar önskar man att man stannat i sängen... Jobb är jobbiga helt enkelt...
KRAM på er
Carina & Narni

Kerstin sa...

Fyfan vad trist det är såna dagar! Visst är det skit när ens chefer eller kollegor visar så dåligt omdöme. Jag har full förståelse för hur du känder dig, vis av erfarenhet.
Bamsekramar
Kerstin och Ockra

Anonym sa...

Det är tur man har dom där hemma som håller en uppe när det är jobbigt.
Kram på dig Annelie Limpan & Oska

Yvonne o Vilja sa...

Jobb ÄR jobbigt.
Var är våra miljoner?

STOR kram och hoppas att helgen blir lika bra som förra!!!