Linda's blogg

Hahaaa! Träningsmotivationen är tillbaka!

Igår var jag ledig och idag jobbade jag kväll och har därför hunnit med att träna lite grann. Och det är ju sååå roligt! Jag är kanske extra taggad eftersom vi har haft ett ovanligt långt vinterlov och vetskapen att jag har anmält lilla hunden till tävling.

Igår lämnade jag Moa på dagis och åkte direkt till Lidingö, där la jag ett spår till Rusa och eftersom det är ca 3 månader vi spårade sist var tanken att hon skulle få komma igång på ett inte allt för svårt spår, ca 600 meter med ett par vinklar men utan några större knöligheter. Det den puckade matten toppade övningen med var ett sidopåsläpp som lilla hunden aldrig haft tidigare. Och då är det ju jättesmart att starta upp första övningen efter ett långt uppehåll med en helt ny övning, NOT! Rusa fattade ingenting, så till slut sket jag i att försöka få henne att ta upp det vinkelrätt utan visade helt enkelt på henne. Förvirringen kan kanske också förklaras av att vi på promenaden vi tog under tiden spåret kallnade, mötte en hel familj med präktiga vitrumpor. Rusis var duktig och berättade för sin matte HALLÅ DE ÄR HÄR!!! Varpå den telefonpratande matten lyckades få lilla hunden att rikta sitt intresse från en löptur tillsammans med de grymt frestande brunögda skönheterna.
Resten av spåret, när vi väl kommit iväg, gick faktiskt över förväntan, hon tycker det är kul, hon har bra spårteknik och ganska hög intensitet. Det tre utlagda föremålen kom med hem. Nöjd hund och nöjd matte! Därefter vankades lunch med Johan och sedan en ny promenad, nu med Pesto, Malin, Nicke och pyttelilla Tuva i sin vagn som promenadsällskap.

Efter promenaden var det dags att hämta Moa från hennes jobb på Båtstorps Förskola, hon är nämligen chef där nu. Hon ser till att folk sätter sig på sina platser genom att kommendera "sittj djär!", blir hennes kollegor för högljudda hyschas de till tystnad med en bestämd min och ett höjt finger framför munnen och vid matbordet håller hon stämningen upp genom ett oavbrutet skålande. Så mycket skålande att hennes fröken inte hinner få i sig sin lunch... Man kan dock fundera över de där skålvanorna för det är inget vi gör här hemma?!

Idag åkte jag till DTBK efter att ha lämnat lillchefen på jobbet, där jag började med att lägga spår nummer två 2009. Sedan gick jag promenad på en timme och även idag förärades vi med sällskap av vitrumpor. Dessa var dock bussiga att snabbt försvinna åt det håll som vi inte skulle. Eftersom jag ville låta spåret ligga lite längre idag åkte jag ner och tränade lydnad innan jag släppte på.
Började med tungapporteringen och ska jag bara summera så kan jag säga att hon har inga problem att galoppera med apporten men däremot är det JÄTTESVÅRT att gå in och sätta sig fot med den i munnen får då är den jättetung. Hon vill absolut lämna av den ståendes på bakbenen med framfötterna på min mage. Men jag tror inte att betyget skulle bli såååå högt om vi inte vänjer henne av med den vanan.
Skallet, nu vet hon vad tyst är och hon blir mer och mer stillsam i sitt studsande när hon sitter vid sidan.
Inkallningen, backade ifrån henne för att se till att märta muskel sitter stilla för det är tydligen något av lydnadsdressyrens svåraste uppgifter. Bra fart!
Framåtsändandet, började med saktatransporter och avslutade med utskicken. Nu fanns det inget att använda som grupp men hon galopperade ut ca 12-13 meter och stannade till och fortsatte sedan sakta :D
Krypet, går sakta framåt och nu känner jag igen tekniken. Idag fick hon krypa kanske 2-3 meter, fortfarande mest fokus på lugn och tolerans för godishanden.

När Rusis var klar fick båda killarna komma ut på planen också, vilket de tyckte var fantastiskt roligt. Blev nästan lite sugen på att damma av Kastor och anmäla honom till Påsksmällen, han tyckte det var jätteroligt idag! Men han kanske tycker att det är roligt just för att han inte har några precisionskrav på sig och är förtidspensionär (mot sin vilja??)

Nu var det dags för spåret och jag hade lyckats lägga det genom klubbens uppletanderuta och två av mina klubbkamrater skulle till att träna uppletande men hade fått syn på min snitsel och kom därför farandes och undrade om jag hade lagt spår där, för då kunde de utan problem vänta tills jag var tillbaka. Snällt!
Det ca 450 meter långa spåret gick bra, idag kunde madame ta upp det från sidan och resten av spåret gick kalas även den ca 6 meter långa blindtarmen. Meeen idag var inte pinnarna särskilt intressanta, jag tog dem ur förrådet där de legat säkert ett halvår och sedan hade jag vantar på mig så vittringen var nog inte den bästa, men det är nog inte hela förklaringen. Just nu är det kul att spåra och mindre kul att plocka prylar.

Godnatt!