Skjut....

.... aldrig upp det som kan göras idag till i morgon. Det straffar sig! Igår var jag på Lidingö för att promenera och lägga spår, det var superskönt vårväder. Snön töade undan massor bara under den dryga timmen jag var ute och gick, så när jag var tillbaka vid bilen och skulle lägga mitt spår som skulle få ligga över lunchen tänkte jag: äh vad fasen, om jag väntar tills i morgon så kommer snön att vara så gott som borta... Vad hände under eftermiddan tror ni??? Jo det fryser på och börjar snöa, så under kvällen och natten täcks marken på nytt av en mängder av den där vita spårsabotören.

Så idag blev det inte heller något spår, men däremot en superskön promenad i härligt vårvinterväder med en klarblå himmel, gassande sol och dagsmeja. Till och med snön var härlig :) efter promenaden tränade jag och Rusis igenom högrelydnaden och utifrån där vi är fungerar det hör och häpna superbra :D Meeeen det är en bit, typ en avgrund, till att hon är klar för tävling. Inför lägrestarten i höstas kände jag mig helt säker på lydnaden, jag visste precis vad hon kunde, att hon kunde alla momenten och att hon var väl genomkörd. Om vi ska tävla nu om några veckor handlar det om en chansning, det kan mycket väl fungera en bra dag, men frågan är om det inte behövs mer än en klackspark för att bli uppflyttad till elitklass??!

Det jag ska fokusera på fram till tävlingen är:
Framåtsändandet
Skallet
Tung apporten
Platsliggning med matte utom synhåll
Spårupptag och kanske lite spårkonditionsträning

Så där ja, i och med det har vi lösningen på mitt I-landsdilemma nedan... Jag MÅSTE tydligen vara hemma nästa vecka, det finns inte en chans att jag får så mycket gjort om jag har heltidspassning av Moa. Jämtland får helt enkelt vänta, jag vill inte starta om jag inte känner att jag har förberett lilla hunden ordentligt. Och jag har hur mycket tid som helst att träna när jag är ledig nästa vecka. Skönt att funderandet är över, det är bra med en blogg där man kan strukturera sina tankar.

Min träningsdag idag avslutades med ett uppletande. De sista letaträningarna har jag haft synretning men yttepyttesaker för att näsan ska vara på. Idag var planen att ta bort synretningen men undvika fel så STORA föremål på linje rakt ut. Rusa skötte sig fint, hämtade in det närmsta först, sedan mitten och på tredje skicket hämtade hon in föremålet längst ut. Till Rusas lycka låg där en bitstock och glad i hågen rusar (hehe) hon in för att få kampa, men hon försöker slinka mellan två björkslanor och får sig en ordentlig smäll av både slanan och bitstocken. Hon tvärnitar och glor häpet och storögt på bitstocken och undrar vad faaan var det som hände? Hon blev tveksam och ville knappt ta upp den när jag hejjade på henne och kom in mycket skeptisk med en min som undrade vad fasen skulle det där vara bra för?? Lekte med henne så gott det gick och efter nån minut hade hon glömt obehaget, men det är ju så djäkla typiskt. Jag ville ge henne en bra genomtänkt övning som totalskiter sig, jag vill att Rusa ska ha ett skyhögt självförtroende för jag tror att det är då man presterar som bäst. Jaja, vi får helt enkelt bara backa nått steg och hämta upp det på nytt.

I morgon är det domarkonferens i distriktet, dvs en dag med videobedömning står på agendan. På söndag tänkte jag försöka ta mig iväg på skotträning på morgonen.

Ha en bra helg!